Solidaritet. Vad är det?

I århundraden, till och med i årtusenden, har arbetaren varit underställd arbetsgivaren. Men på 1800-talet började denna bild förändras. Flera fackföreningar bildades och växte sig starka, och de första landsomfattande förbunden som bildades var Typografförbundet och Postmannaförbundet år 1886.
Grunden i den fackliga ideologin var enkel: arbetare skulle inte konkurrera om jobben genom att godta sämre löner och anställningsvillkor än vad andra arbetare var beredda att acceptera.

År 1889 bildades Sveriges socialdemokratiska arbetarparti, SAP, för att de fackliga kraven politiskt skulle kunna framföras.
1898 bildades Landsorganisationen, LO, som en övergripande facklig samarbetsorganisation, och 1902 bildades Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, (numera Svenskt näringsliv, SN) som en motpart till arbetarrörelsen.

Mellan åren 1907-1909 följde hårda strider på arbetsmarknaden där arbetsgivare krävde att arbetarna skulle gå ur facken för att få jobb. Fackligt aktiva svartlistades och hindrades från att få arbete.
Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Men har arbetarna fått det bättre tack vare de olika fackföreningarna och deras samarbete med SAP?
Visst är det så. Kollektivavtal, allmän rösträtt, 8 timmars arbetsdag, arbetslöshetsförsäkring, folkpension, barnbidrag och sjukförsäkring för att nämna några förbättringar. Detta är solidaritet, där den stora massan får det bättre.

Idag har vi en borgerlig regering som i stort vill rasera det som arbetarrörelsen har byggt upp genom åren.
De vill ändra i lagen om anställningsskydd för att, som de säger, få en större flexibilitet på arbetsmarknaden. Med andra ord vill de att företagen skall få lättare att säga upp oönskad personal.
De har försämrat för de långtidssjukskrivna genom att tvinga ut dem i en arbetsmarknad där inte ens de fullt friska får arbete eftersom inga arbeten finns att få.
De vill ge ungdomar lägre löner och på så vis dumpa lönesättningen och skapa osund konkurrens om jobben. Kom ihåg den fackliga ideologin om att inte konkurrera om jobben genom att godta sämre lön.
De har även lagt fram en proposition i riksdagen om att försämra rätten till semesterlön, där de långtidssjukskrivna återigen drabbas hårdast.
De har försämrat, fördyrat och försvagat arbetslöshetsförsäkringen vilket har lett till att cirka 500 000 medlemmar har valt att lämna a-kassorna.
Detta är inte solidaritet. Att försämra våra arbetsvillkor och vår sociala trygghet, är att sakta men säkert frånta arbetarrörelsen det inflytande som under många år hjälp Sverige till att vara ett av världens mest solidariska länder.

Därför uppmanar jag er att vara solidariska mot era nära och kära, era vänner och bekanta, era grannar och arbetskamrater och rösta på det rödgröna laget vid riksdagsvalet hösten 2010.
Se till att svenska folket återfår sin sociala trygghet.