måndag 28 februari 2011

Olof Palme


Den 28 februari 1986 är en mörk dag i svensk historia.
Olof och Lisbet Palme var på väg hem på Sveavägen i Stockholm efter att ha varit på biografen Grand och sett filmen ”Bröderna Mozart”.
Omkring klockan 23.20 sköt en ännu okänd gärningsman
Olof Palme, och försvann därefter springande från mordplatsen.

Palme fördes till Sabbatsbergs sjukhus där han dödförklarades klockan 00.06 den 1 mars 1986.
Den största svenska polisinsatsen i modern tid sattes in för att så snabbt som möjligt försöka lösa mordet.
Idag, 25 år senare, är mordet fortfarande olöst…

Många är åsikterna om Olof Palme, men jag tror att de flesta kan skriva under på att han var en enastående retoriker.
Han var även en politiker som i mina ögon betydde mycket för socialdemokratin och i synnerhet för de utsatta människorna i samhället.

Personligen tror jag att socialdemokraterna behöver få fram en ny karismatisk person till partiledarposten.
Som alla vet har ju stödet för partiet minskat enligt alla opinionsundersökningar, dock har det ökat en del enligt den senaste, men ännu är det lång väg att gå innan vi åter blir större än det borgerliga blocket.

Här kommer retoriken in i bilden. Vi måste ta tillbaks slagorden som borgarna har lagt beslag på.
Ord som arbetarparti, välfärd o.s.v. Vi måste visa väljarna att vi är det enda arbetarpartiet värt namnet. Vi måste få väljarna att förstå vikten av solidaritet och medmänsklighet.

Jag tror att vi måste tillsätta en ung, hungrig partiledare som visar vägen tillbaks. Tillbaks till vad socialdemokratin står för. En partiledare som ser till att alla samarbetar mot ett samhälle där vi tillsammans, med gemensamma krafter, skapar trygghet och välfärd. Inte som idag då de rika skor sig på de fattiga, de starka skor sig på de svaga och där borgerligheten skapar ett samhälle där var och en får sköta sig själv.

Ett samhälle som Olof Palme skulle vara stolt över…




.

lördag 8 januari 2011

Årskrönika 2010

Ytterligare ett år har passerat. Ett år kantat av såväl positiva som negativa händelser.
Jag tänkte här försöka ge min egen bild av 2010.

Ett år som började med att jag lämnade min projektanställning på Byggnads Gästrikland och gick tillbaks till mitt arbete som industrirörmontör på Gävle Rörteam. Ett företag som hade vänligheten att ge mig tjänstledigt i de nio månader som jag arbetade med att ge Byggnads medlemmar stöd och hjälp i deras arbetsliv hos både bra och dåliga arbetsgivare. Samtidigt som det kändes roligt att vara tillbaks igen, saknade jag min tid inom fackföreningsrörelsen.
Men var sak har sin tid…

I sportens värld hände en hel del under året som gått.
I de olympiska spelen i Vancouver i Kanada rönte Sverige framgångar med totalt elva medaljer varav fem av den ädlaste valören. I Allsvenskan i fotboll blev AIK svenska mästare. HV71 blev svenska mästare i ishockey efter att i tidernas jämnaste finalspel vunnit över Djurgården med
4-3 i matcher.
Det sistnämnda svider i ett äkta Djurgårdshjärta…

Den 17 februari blev en svart dag då min mamma slutade sin tid på denna jord. Hon avled efter en tids sjukdom och lämnade ett stort tomrum efter sig. Men livet måste gå vidare och det har det gjort.

I början av maj blev jag tillfrågad av Gävle Rörteam om jag ville ta på mig ansvaret att vara montageledare på ett stort projekt i Sandviken. Jag tackade ja, och hamnade i en värld som jag har haft många fördomar om. Jag fick lära mig ett och annat om hur saker fungerar ”på andra sidan skranket” så att säga. Nu var jag helt plötsligt företagets ansikte utåt och skulle se till att allt fungerade på denna arbetsplats. Allt från att beställa material till att den ekonomiska biten höll sig inom budgetramarna. I skrivande stund pågår detta projekt fortfarande och jag trivs som fisken i vattnet, men vi får se vad som händer efter detta.
Kanske jag får börja montera rör igen…

Världsligt avlöste naturkatastroferna varandra. Jordbävningar, översvämningar och vulkanutbrott blev mer en regel än ett undantag. Människor led av svält och sjukdomar medan vi i västvärlden förfasades över askmoln från Island. Hur skulle vi nu kunna åka på utlandssemester?
Olika falla ödets lotter…

Ett antal gruvras skakade också världen 2010 där det mest omskrivna skedde i Chile. 33 män blev där instängda efter ett ras. Människor från hela världen kunde via TV följa den dramatiska räddningsaktionen där samtliga 33 blev räddade. Även jag satt som klistrad framför TV:n och blev rörd över den solidaritet som visades mot de instängda och deras anhöriga.

Den 19 juni gifte sig så Victoria, Sveriges kronarvinge, med mannen av folket. Daniel Westling från Ockelbo. Ett vackert bröllop som fick månget öga att tåras. Bland andra undertecknad satt framför TV:n och snorade…
Men mannen med namnet Daniel Westling finns inte mer. Numera tituleras han Prins Daniel, hertig av Östergötland och riddare av Serafimerorden.
Men jag kan fortfarande inte låta bli att fundera på vad Daniels föräldrar sa när han första gången kom hem till Ockelbo och presenterade sin flickvän…

Den 31 oktober fyllde undertecknad 50 år och detta firades tillsammans med sambo och söner i Rom.
En resa som i mångt och mycket blev den trevligaste händelsen under 2010.
Rom är en stad som verkligen rekommenderas att besöka om man är intresserad av den romerska eran med Colosseum som den största attraktionen.

Valet till riksdagen blev den största politiska händelsen under 2010. Ett val som de flesta, inklusive undertecknad, trodde skulle bli rödgrönt efter alla, för gemene man, negativa beslut fattade av en regering som tog från de fattiga och gav till de rika. Men den 20 september var nederlaget ett faktum. Allianspartierna fick fortsatt förtroende och missnöjespartiet, tillika det främlingsfientliga partiet, Sverigedemokraterna fick plats i riksdagen.
Hur var då detta möjligt? Personligen så tror jag att Socialdemokraterna band ris åt egen rygg då man valde att gå till val tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet. Det och att man inte hade någon politik som tilltalade väljarna. Man var helt enkelt för flata i sin framtoning.
Det faktum att SD fick så många röster tror jag beror dels på okunskap bland väljarna, men även att Sveriges befolkning helt enkelt har tröttnat på den förda politiken hos de redan etablerade partierna.

Den 14 november meddelade Mona Sahlin att hon tänker avgå som partiledare för Socialdemokraterna i mars 2011. Rätt eller fel? Jag tycker att Sahlin har tagit rätt beslut.
Efter det dåliga valresultatet fanns det i mitt tycke inget annat beslut att ta.
Nu återstår dock några frågor:
Vem kommer vi att se som ledare för Socialdemokraterna i framtiden?
Hur mycket mer skada kommer sittande regering att ställa till med för de som redan har det svårt?
Hur mycket inverkan kommer SD att få i riksdagens arbete?
Detta mina vänner, får framtiden utvisa…

Globalt och nationellt sett får vi hoppas på ett
bättre år 2011.
För mig personligen måste jag säga att 2010 varit ett
relativt bra år…

Till slut vill jag önska alla mina läsare en
god fortsättning på 2011!