Olof Palme

Den 28 februari 1986 är en mörk dag i svensk historia.
Olof och Lisbet Palme var på väg hem på Sveavägen i Stockholm efter att ha varit på biografen Grand och sett filmen ”Bröderna Mozart”.
Omkring klockan 23.20 sköt en ännu okänd gärningsman
Olof Palme, och försvann därefter springande från mordplatsen.

Palme fördes till Sabbatsbergs sjukhus där han dödförklarades klockan 00.06 den 1 mars 1986.
Den största svenska polisinsatsen i modern tid sattes in för att så snabbt som möjligt försöka lösa mordet.
Idag, 25 år senare, är mordet fortfarande olöst…

Många är åsikterna om Olof Palme, men jag tror att de flesta kan skriva under på att han var en enastående retoriker.
Han var även en politiker som i mina ögon betydde mycket för socialdemokratin och i synnerhet för de utsatta människorna i samhället.

Personligen tror jag att socialdemokraterna behöver få fram en ny karismatisk person till partiledarposten.
Som alla vet har ju stödet för partiet minskat enligt alla opinionsundersökningar, dock har det ökat en del enligt den senaste, men ännu är det lång väg att gå innan vi åter blir större än det borgerliga blocket.

Här kommer retoriken in i bilden. Vi måste ta tillbaks slagorden som borgarna har lagt beslag på.
Ord som arbetarparti, välfärd o.s.v. Vi måste visa väljarna att vi är det enda arbetarpartiet värt namnet. Vi måste få väljarna att förstå vikten av solidaritet och medmänsklighet.

Jag tror att vi måste tillsätta en ung, hungrig partiledare som visar vägen tillbaks. Tillbaks till vad socialdemokratin står för. En partiledare som ser till att alla samarbetar mot ett samhälle där vi tillsammans, med gemensamma krafter, skapar trygghet och välfärd. Inte som idag då de rika skor sig på de fattiga, de starka skor sig på de svaga och där borgerligheten skapar ett samhälle där var och en får sköta sig själv.

Ett samhälle som Olof Palme skulle vara stolt över…




.

Årskrönika 2010

Ytterligare ett år har passerat. Ett år kantat av såväl positiva som negativa händelser.
Jag tänkte här försöka ge min egen bild av 2010.

Ett år som började med att jag lämnade min projektanställning på Byggnads Gästrikland och gick tillbaks till mitt arbete som industrirörmontör på Gävle Rörteam. Ett företag som hade vänligheten att ge mig tjänstledigt i de nio månader som jag arbetade med att ge Byggnads medlemmar stöd och hjälp i deras arbetsliv hos både bra och dåliga arbetsgivare. Samtidigt som det kändes roligt att vara tillbaks igen, saknade jag min tid inom fackföreningsrörelsen.
Men var sak har sin tid…

I sportens värld hände en hel del under året som gått.
I de olympiska spelen i Vancouver i Kanada rönte Sverige framgångar med totalt elva medaljer varav fem av den ädlaste valören. I Allsvenskan i fotboll blev AIK svenska mästare. HV71 blev svenska mästare i ishockey efter att i tidernas jämnaste finalspel vunnit över Djurgården med
4-3 i matcher.
Det sistnämnda svider i ett äkta Djurgårdshjärta…

Den 17 februari blev en svart dag då min mamma slutade sin tid på denna jord. Hon avled efter en tids sjukdom och lämnade ett stort tomrum efter sig. Men livet måste gå vidare och det har det gjort.

I början av maj blev jag tillfrågad av Gävle Rörteam om jag ville ta på mig ansvaret att vara montageledare på ett stort projekt i Sandviken. Jag tackade ja, och hamnade i en värld som jag har haft många fördomar om. Jag fick lära mig ett och annat om hur saker fungerar ”på andra sidan skranket” så att säga. Nu var jag helt plötsligt företagets ansikte utåt och skulle se till att allt fungerade på denna arbetsplats. Allt från att beställa material till att den ekonomiska biten höll sig inom budgetramarna. I skrivande stund pågår detta projekt fortfarande och jag trivs som fisken i vattnet, men vi får se vad som händer efter detta.
Kanske jag får börja montera rör igen…

Världsligt avlöste naturkatastroferna varandra. Jordbävningar, översvämningar och vulkanutbrott blev mer en regel än ett undantag. Människor led av svält och sjukdomar medan vi i västvärlden förfasades över askmoln från Island. Hur skulle vi nu kunna åka på utlandssemester?
Olika falla ödets lotter…

Ett antal gruvras skakade också världen 2010 där det mest omskrivna skedde i Chile. 33 män blev där instängda efter ett ras. Människor från hela världen kunde via TV följa den dramatiska räddningsaktionen där samtliga 33 blev räddade. Även jag satt som klistrad framför TV:n och blev rörd över den solidaritet som visades mot de instängda och deras anhöriga.

Den 19 juni gifte sig så Victoria, Sveriges kronarvinge, med mannen av folket. Daniel Westling från Ockelbo. Ett vackert bröllop som fick månget öga att tåras. Bland andra undertecknad satt framför TV:n och snorade…
Men mannen med namnet Daniel Westling finns inte mer. Numera tituleras han Prins Daniel, hertig av Östergötland och riddare av Serafimerorden.
Men jag kan fortfarande inte låta bli att fundera på vad Daniels föräldrar sa när han första gången kom hem till Ockelbo och presenterade sin flickvän…

Den 31 oktober fyllde undertecknad 50 år och detta firades tillsammans med sambo och söner i Rom.
En resa som i mångt och mycket blev den trevligaste händelsen under 2010.
Rom är en stad som verkligen rekommenderas att besöka om man är intresserad av den romerska eran med Colosseum som den största attraktionen.

Valet till riksdagen blev den största politiska händelsen under 2010. Ett val som de flesta, inklusive undertecknad, trodde skulle bli rödgrönt efter alla, för gemene man, negativa beslut fattade av en regering som tog från de fattiga och gav till de rika. Men den 20 september var nederlaget ett faktum. Allianspartierna fick fortsatt förtroende och missnöjespartiet, tillika det främlingsfientliga partiet, Sverigedemokraterna fick plats i riksdagen.
Hur var då detta möjligt? Personligen så tror jag att Socialdemokraterna band ris åt egen rygg då man valde att gå till val tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet. Det och att man inte hade någon politik som tilltalade väljarna. Man var helt enkelt för flata i sin framtoning.
Det faktum att SD fick så många röster tror jag beror dels på okunskap bland väljarna, men även att Sveriges befolkning helt enkelt har tröttnat på den förda politiken hos de redan etablerade partierna.

Den 14 november meddelade Mona Sahlin att hon tänker avgå som partiledare för Socialdemokraterna i mars 2011. Rätt eller fel? Jag tycker att Sahlin har tagit rätt beslut.
Efter det dåliga valresultatet fanns det i mitt tycke inget annat beslut att ta.
Nu återstår dock några frågor:
Vem kommer vi att se som ledare för Socialdemokraterna i framtiden?
Hur mycket mer skada kommer sittande regering att ställa till med för de som redan har det svårt?
Hur mycket inverkan kommer SD att få i riksdagens arbete?
Detta mina vänner, får framtiden utvisa…

Globalt och nationellt sett får vi hoppas på ett
bättre år 2011.
För mig personligen måste jag säga att 2010 varit ett
relativt bra år…

Till slut vill jag önska alla mina läsare en
god fortsättning på 2011!

33...

...män instängda efter ett ras i en gruva i Chile.
En hel värld följer det dramatiska räddningsarbetet, som lyckligtvis får ett lyckligt slut då de instängda får återse sina nära och kära.
En hel värld sitter framför sina TV-apparater och följer detta drama och hoppas på ett lyckligt slut.

Detta kallas Solidaritet.

Solidaritet med en grupp människor som blivit utsatta för något de själva ej har kunnat styra över.

En solidaritet som tyvärr saknades i Sverige den 19 september 2010.
Solidaritet för människor med en etnisk bakgrund som de själva ej har kunnat styra över.
Solidaritet för sjuka och utförsäkrade som tvingas att bli friska av en regering helt utan empati.
Solidaritet för arbetslösa som tvingas leva på existensminimum i ett land som säger sig värna om arbetsrätten.
Solidaritet för pensionärer som efter ett helt arbetsliv tvingas betala en högre skatt än de som arbetar.

Tyvärr har solidariteten i Sverige blivit synonymt med egoismen.
Egoismen som innebär att "det är huvudsaken att jag själv har det bra"...

Enligt regeringens egen undersökning har de med högst inkomst gynnats mest av den förda politiken de senaste fyra åren.
De människor som redan har det bra har alltså fått det bättre medan de sjuka, arbetslösa och pensionärer har fått vända på varje krona.
Kommunernas utgifter då det gäller socialbidrag har ökat markant, samtidigt som Reinfeldt och Borg hämtar hem ca. 15.000 kronor per månad i jobbskatteavdrag.
Var finns solidariteten i denna politik?

En majoritet av Sveriges befolkning värnar alltså om de som redan är stadd vid kassa.
Var finns solidariteten hos denna befolkning?



.

Höst

Först vill jag be om ursäkt för min frånvaro här på bloggen.
Det har hänt mycket den senaste tiden som har gjort att jag varken haft tid eller lust att blogga, men jag ska försöka skärpa till mig nu och ta nya tag.

Nu är hösten här med alla dess vackra färger och sin höga klara luft. På mina morgonpromenader kan jag känna att kylan börjar göra sig påmind. Rimfrost i gräset och på vindrutan på bilen visar att vintern närmar sig med stormsteg.

Men tyvärr är inte det den enda kylan som finns i vårt land.
Borgerligheten fick åter igen förtroendet av det Svenska folket att i ytterligare fyra år få styra Sverige, samtidigt som det främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna röstades in i Riksdagen.
Varför har egoismen de senaste åren spridit sig som en löpeld bland väljarna? Varför ser så många bara till sin egen plånbok, och fullständigt negligerar det faktum att fler och fler får det svårt att överleva ekonomiskt i ett allt kallare samhälle?

Personligen skulle jag kunna vara utan den extra tusenlapp som jobbskatteavdraget ger, och istället betala de pengarna extra i skatt för den Svenska välfärden.
Som exempel tror jag att de 15.000 kr som statsminister Reinfeldh får extra varje månad på grund av nämnda avdrag skulle göra mycket nytta i t.ex. vården av gamla och sjuka...
Det är i stort sett ytterligare en tjänst i vården som vår folkvalde får extra i inkomst...

Som sagt... Hösten och kylan är här men för den skull får vi inte ge upp. Vi måste åter igen ta vårt förnuft tillfånga och börja tänka mer på våra medmänniskor och sluta tänka enbart på oss själva.
Nu börjar allvaret med att åter försöka få tillbaka folkets förtroende för socialdemokratin.


.

Kungligt bröllop

Då var det klart.

Sveriges Kronprinsessa Victoria och Ockelbosonen Daniel Westling vigdes idag i Storkyrkan i Stockholm.
Känslosamt och stämningsfullt där även brudgummen blev tvungen att torka sina tårar. Nervositeten syntes tydligt då mannen av folket skulle sätta ringen på fingret på sin nyblivna hustru, den blivande Drottningen av Kungadömet Sverige.
Ett vackert bröllop där kungligheter och statsöverhuvuden glittrade ikapp med brudparet.

En fundering jag ändå inte kan få ur mitt huvud är:
Hur reagerade hans föräldrar då deras son första gången kom hem till Ockelbo tillsammans med sin flickvän för att presentera henne.
Hur reagerar man som förälder när ens son har Sveriges Kronprinsessa som flickvän?
Det är en upplevelse som jag nog aldrig lär få uppleva…

Men mannen med namnet Daniel Westling finns inte mer. Numera tituleras han Prins Daniel, hertig av Östergötland och riddare av Serafimerorden.

Jag måste erkänna att jag idag känner mig stolt över att vara svensk.

Grattis Victoria och Daniel på er stora dag!
Jag hoppas och tror att ni i framtiden kommer att vara bra representanter för Sverige, både inom och utom landets gränser.



.

Borgerlighetens omänsklighet

Nu har det väl i alla fall gått för långt?
Expressen skriver i en artikel om 32 åriga Liza Sundberg
som av oro över de nya hårda sjukreglerna valde att ta sitt eget liv.
En kvinna som sedan 20 årsåldern lidit av manodepression och som de senaste sju åren varit sjukskriven för detta.
Men Försäkringskassan ansåg att hon inte var obotligt sjuk, och bestämde därför att hon efter en så kallad rehabilteringsplan skulle slussas vidare ut i arbetslivet. Trots att alla läkarintyg sade att hon var för sjuk för att arbeta.

Frågan är om det är detta Sverige vi vill leva i?
Jag vill inte det, och därför kommer inte jag att rösta på borgerligheten den 19 september.

Min röst faller på Socialdemokraterna, för jag vill vakna upp den 20 september till ett Sverige präglat av medmänsklighet.
Vad vill du vakna upp till?


.

Barnbarn

Jag bara måste visa upp mina barnbarn Thilde och Simon!

Thilde

Simon

CUF´s kampanj mot facket

Jag måste säga att jag blir lite fundersam över
Magnus Anderssons, förbundsordförande i
centerpartitets ungdomsförbund, CUF, utlägg när han med grön lösnäsa! (moget?) anklagar facket för att vara den trötta och bakåtsträvande organisation som blir allt mer invandringsskeptiska och som tar varje chans att höja ingångslönerna och trösklarna in på arbetsmarknaden.

Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) har nyligen startat sin kampanj "Arbetsmarknaden är ett jävla skämt".
Ett av huvudbudskapen är att fackföreningar begränsar friheten och flexibiliteten för löntagare runt om i Sverige, värdigt formulerat under parollen "Fuck Facket 4-ever".

Med andra ord anklagar man fackföreningsrörelsen att vara den stora boven i den av hög undomsarbetslöshet svenska arbetsmarknaden. En organisation som sedan slutet på 1800-talet har haft solidaritet som ledord.
Solidaritet, ett ord som CUF knappt vet hur det stavas än mindre vad det betyder.

Solidaritet (av latinets solidum) innebär att gemensamt ta ansvar för något, att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa.
Det vill säga att fackföreningarna verkar för sina medlemmars bästa. Unga som gamla.

Magnus Andersson, tillsammans med Centerpartiets ordförande Maud Olofsson, pläderar även för att ingångslöner för ungdomar skall sänkas.
Detta är i min värld inte solidariskt.
Personligen tror jag inte att detta kommer att leda till fler jobb för de ungdomar som vill ut på arbetsmarknaden. Snarare är då risken att de kommer att utnyttjas av oseriösa arbetsgivare som ser chansen att spara in nån krona under de sex månader en provanställning varar, och därefter plocka in en ny ungdom för att utnyttja även denne.

Jag tror att den största chansen för ungdomar att få arbete, är att ställa krav på arbetsgivarna att ta in skolungdomar på praktik så att de kan visa vad de går för, och att de på så sätt, när de slutar skolan, ha fått in en fot på arbetsmarknaden.

Nej du Magnus Andersson, ta av dig den gröna lösnäsan och tänk till lite innan du gör ännu ett oövertänkt utspel. Men det är klart, med den politik som Centern för så skall man kanske inte bli så förvånad...


.

Det va länge sedan..

...jag skrev något här, men det har varit en del som jag har behövt ta tag i, men jag lovar att bättra mig.

Som alla vet, närmar vi oss valdagen med stormsteg, och jag och många med mig vill ha en förändring.
Dagens politik från borgarna kan man ju inte påstå är bra för det svenska folket. De för en politik som endast gynnar de ynka 10% som är stadd vid kassa.
De 10% som utan problem kan gå till den privata läkaren och betala ur den välfyllda plånboken.
De 10% som utan problem kan leva utan att behöva äska pengar från A-kassan.
De 10% som utan problem kan överleva en lågkonjunktur liknande den som just passerat.

Om du vill förändra Sverige till ett land där alla skall ha det bra, och där alla kan leva utan att behöva oroa sig för morgondagen, skall du som jag rösta på Socialdemokraterna den 19 september.

Vilket sverige vill du vakna upp till den 20 september?

Tack Djurgården!

Jaha, då va alltså hockeysäsongen över för den här gången.
Mitt kära Djurgården utslagna av ett taggat HV71.

Ändå måste jag säga att DIF har gjort en enastående säsong, uträknade som de var av alla "förståsigpåare" innan säsongen drog igång.
Tvåa i seriespelet och utslagna i den 6:e finalmatchen och det med i stort sett samma lag som förra året vid den här tiden kämpade för att slippa kvalserien...

Tack Djurgården för en underbar och underhållande säsong!
Nästa år vid den här tiden hoppas jag att det är ni som lyfter bucklan...



.

Sverige, möjligheternas land

Sverige är ett bra land att leva i, men allt bra kan bli bättre.

Just nu möter fler och fler stängda dörrar.
Det finns för få jobb att söka, ungdomsarbetslösheten är en av Europas högsta, alla barn får inte möjlighet att få tillräckliga kunskaper i skolan och ojämlikheten i vården växer.
Sveriges ekonomi går med underskott när skatter sänks med lånade pengar och klyftorna mellan människor ökar.

När det som nu är hög arbetslöshet, krävs det att vi tillsammans tar tag i problemen. Ge människor möjlighet att vidareutbilda sig för att när bättre tider kommer kunna ta de nya jobben. Istället väljer den borgerliga regeringen att dra ned på utbildningsmöjligheter. Detta anser jag vara fel väg att gå.

Likväl är det fel väg att gå, då man från regeringens sida hårdnackat säger nej till att investera i upprustning av bostäderna i miljonprogrammet. Alla vet att en byggnadsarbetare sätter minst 3-4 andra i arbete.
Fler jobb betyder bättre ekonomi och då kan kvaliteten höjas i sjukvården och skolan och därmed minskar de ökande klyftorna.

Därför menar jag att vi tillsammans skall ta tag i problemen istället för att, som i dag, ställa yngre mot äldre, sjuka mot friska, män mot kvinnor och arbetslösa mot de som har arbete.

Tillsammans kan vi bygga ett möjligheternas land där alla är jämlika och ingen står utanför.

Jag vet vilket Sverige jag vill ha, och därför röstar jag på Socialdemokraterna den 19 september.
Vilket Sverige vill du ha?

.