lördag 16 oktober 2010

33...

...män instängda efter ett ras i en gruva i Chile.
En hel värld följer det dramatiska räddningsarbetet, som lyckligtvis får ett lyckligt slut då de instängda får återse sina nära och kära.
En hel värld sitter framför sina TV-apparater och följer detta drama och hoppas på ett lyckligt slut.

Detta kallas Solidaritet.

Solidaritet med en grupp människor som blivit utsatta för något de själva ej har kunnat styra över.

En solidaritet som tyvärr saknades i Sverige den 19 september 2010.
Solidaritet för människor med en etnisk bakgrund som de själva ej har kunnat styra över.
Solidaritet för sjuka och utförsäkrade som tvingas att bli friska av en regering helt utan empati.
Solidaritet för arbetslösa som tvingas leva på existensminimum i ett land som säger sig värna om arbetsrätten.
Solidaritet för pensionärer som efter ett helt arbetsliv tvingas betala en högre skatt än de som arbetar.

Tyvärr har solidariteten i Sverige blivit synonymt med egoismen.
Egoismen som innebär att "det är huvudsaken att jag själv har det bra"...

Enligt regeringens egen undersökning har de med högst inkomst gynnats mest av den förda politiken de senaste fyra åren.
De människor som redan har det bra har alltså fått det bättre medan de sjuka, arbetslösa och pensionärer har fått vända på varje krona.
Kommunernas utgifter då det gäller socialbidrag har ökat markant, samtidigt som Reinfeldt och Borg hämtar hem ca. 15.000 kronor per månad i jobbskatteavdrag.
Var finns solidariteten i denna politik?

En majoritet av Sveriges befolkning värnar alltså om de som redan är stadd vid kassa.
Var finns solidariteten hos denna befolkning?



.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar