...män instängda efter ett ras i en gruva i Chile.
En hel värld följer det dramatiska räddningsarbetet, som lyckligtvis får ett lyckligt slut då de instängda får återse sina nära och kära.
En hel värld sitter framför sina TV-apparater och följer detta drama och hoppas på ett lyckligt slut.
Detta kallas Solidaritet.
Solidaritet med en grupp människor som blivit utsatta för något de själva ej har kunnat styra över.
En solidaritet som tyvärr saknades i Sverige den 19 september 2010.
Solidaritet för människor med en etnisk bakgrund som de själva ej har kunnat styra över.
Solidaritet för sjuka och utförsäkrade som tvingas att bli friska av en regering helt utan empati.
Solidaritet för arbetslösa som tvingas leva på existensminimum i ett land som säger sig värna om arbetsrätten.
Solidaritet för pensionärer som efter ett helt arbetsliv tvingas betala en högre skatt än de som arbetar.
Tyvärr har solidariteten i Sverige blivit synonymt med egoismen.
Egoismen som innebär att "det är huvudsaken att jag själv har det bra"...
Enligt regeringens egen undersökning har de med högst inkomst gynnats mest av den förda politiken de senaste fyra åren.
De människor som redan har det bra har alltså fått det bättre medan de sjuka, arbetslösa och pensionärer har fått vända på varje krona.
Kommunernas utgifter då det gäller socialbidrag har ökat markant, samtidigt som Reinfeldt och Borg hämtar hem ca. 15.000 kronor per månad i jobbskatteavdrag.
Var finns solidariteten i denna politik?
En majoritet av Sveriges befolkning värnar alltså om de som redan är stadd vid kassa.
Var finns solidariteten hos denna befolkning?
.
lördag 16 oktober 2010
söndag 3 oktober 2010
Höst
Först vill jag be om ursäkt för min frånvaro här på bloggen.
Det har hänt mycket den senaste tiden som har gjort att jag varken haft tid eller lust att blogga, men jag ska försöka skärpa till mig nu och ta nya tag.
Nu är hösten här med alla dess vackra färger och sin höga klara luft. På mina morgonpromenader kan jag känna att kylan börjar göra sig påmind. Rimfrost i gräset och på vindrutan på bilen visar att vintern närmar sig med stormsteg.
Men tyvärr är inte det den enda kylan som finns i vårt land.
Borgerligheten fick åter igen förtroendet av det Svenska folket att i ytterligare fyra år få styra Sverige, samtidigt som det främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna röstades in i Riksdagen.
Varför har egoismen de senaste åren spridit sig som en löpeld bland väljarna? Varför ser så många bara till sin egen plånbok, och fullständigt negligerar det faktum att fler och fler får det svårt att överleva ekonomiskt i ett allt kallare samhälle?
Personligen skulle jag kunna vara utan den extra tusenlapp som jobbskatteavdraget ger, och istället betala de pengarna extra i skatt för den Svenska välfärden.
Som exempel tror jag att de 15.000 kr som statsminister Reinfeldh får extra varje månad på grund av nämnda avdrag skulle göra mycket nytta i t.ex. vården av gamla och sjuka...
Det är i stort sett ytterligare en tjänst i vården som vår folkvalde får extra i inkomst...
Som sagt... Hösten och kylan är här men för den skull får vi inte ge upp. Vi måste åter igen ta vårt förnuft tillfånga och börja tänka mer på våra medmänniskor och sluta tänka enbart på oss själva.
Nu börjar allvaret med att åter försöka få tillbaka folkets förtroende för socialdemokratin.
.
Det har hänt mycket den senaste tiden som har gjort att jag varken haft tid eller lust att blogga, men jag ska försöka skärpa till mig nu och ta nya tag.
Nu är hösten här med alla dess vackra färger och sin höga klara luft. På mina morgonpromenader kan jag känna att kylan börjar göra sig påmind. Rimfrost i gräset och på vindrutan på bilen visar att vintern närmar sig med stormsteg.
Men tyvärr är inte det den enda kylan som finns i vårt land.
Borgerligheten fick åter igen förtroendet av det Svenska folket att i ytterligare fyra år få styra Sverige, samtidigt som det främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna röstades in i Riksdagen.
Varför har egoismen de senaste åren spridit sig som en löpeld bland väljarna? Varför ser så många bara till sin egen plånbok, och fullständigt negligerar det faktum att fler och fler får det svårt att överleva ekonomiskt i ett allt kallare samhälle?
Personligen skulle jag kunna vara utan den extra tusenlapp som jobbskatteavdraget ger, och istället betala de pengarna extra i skatt för den Svenska välfärden.
Som exempel tror jag att de 15.000 kr som statsminister Reinfeldh får extra varje månad på grund av nämnda avdrag skulle göra mycket nytta i t.ex. vården av gamla och sjuka...
Det är i stort sett ytterligare en tjänst i vården som vår folkvalde får extra i inkomst...
Som sagt... Hösten och kylan är här men för den skull får vi inte ge upp. Vi måste åter igen ta vårt förnuft tillfånga och börja tänka mer på våra medmänniskor och sluta tänka enbart på oss själva.
Nu börjar allvaret med att åter försöka få tillbaka folkets förtroende för socialdemokratin.
.
lördag 19 juni 2010
Kungligt bröllop
Då var det klart.
Sveriges Kronprinsessa Victoria och Ockelbosonen Daniel Westling vigdes idag i Storkyrkan i Stockholm.
Känslosamt och stämningsfullt där även brudgummen blev tvungen att torka sina tårar. Nervositeten syntes tydligt då mannen av folket skulle sätta ringen på fingret på sin nyblivna hustru, den blivande Drottningen av Kungadömet Sverige.
Ett vackert bröllop där kungligheter och statsöverhuvuden glittrade ikapp med brudparet.
En fundering jag ändå inte kan få ur mitt huvud är:
Hur reagerade hans föräldrar då deras son första gången kom hem till Ockelbo tillsammans med sin flickvän för att presentera henne.
Hur reagerar man som förälder när ens son har Sveriges Kronprinsessa som flickvän?
Det är en upplevelse som jag nog aldrig lär få uppleva…
Men mannen med namnet Daniel Westling finns inte mer. Numera tituleras han Prins Daniel, hertig av Östergötland och riddare av Serafimerorden.
Jag måste erkänna att jag idag känner mig stolt över att vara svensk.
Grattis Victoria och Daniel på er stora dag!
Jag hoppas och tror att ni i framtiden kommer att vara bra representanter för Sverige, både inom och utom landets gränser.
.
Sveriges Kronprinsessa Victoria och Ockelbosonen Daniel Westling vigdes idag i Storkyrkan i Stockholm.
Känslosamt och stämningsfullt där även brudgummen blev tvungen att torka sina tårar. Nervositeten syntes tydligt då mannen av folket skulle sätta ringen på fingret på sin nyblivna hustru, den blivande Drottningen av Kungadömet Sverige.
Ett vackert bröllop där kungligheter och statsöverhuvuden glittrade ikapp med brudparet.
En fundering jag ändå inte kan få ur mitt huvud är:
Hur reagerade hans föräldrar då deras son första gången kom hem till Ockelbo tillsammans med sin flickvän för att presentera henne.
Hur reagerar man som förälder när ens son har Sveriges Kronprinsessa som flickvän?
Det är en upplevelse som jag nog aldrig lär få uppleva…
Men mannen med namnet Daniel Westling finns inte mer. Numera tituleras han Prins Daniel, hertig av Östergötland och riddare av Serafimerorden.
Jag måste erkänna att jag idag känner mig stolt över att vara svensk.
Grattis Victoria och Daniel på er stora dag!
Jag hoppas och tror att ni i framtiden kommer att vara bra representanter för Sverige, både inom och utom landets gränser.
.
måndag 14 juni 2010
Borgerlighetens omänsklighet
Nu har det väl i alla fall gått för långt?
Expressen skriver i en artikel om 32 åriga Liza Sundberg
som av oro över de nya hårda sjukreglerna valde att ta sitt eget liv.
En kvinna som sedan 20 årsåldern lidit av manodepression och som de senaste sju åren varit sjukskriven för detta.
Men Försäkringskassan ansåg att hon inte var obotligt sjuk, och bestämde därför att hon efter en så kallad rehabilteringsplan skulle slussas vidare ut i arbetslivet. Trots att alla läkarintyg sade att hon var för sjuk för att arbeta.
Frågan är om det är detta Sverige vi vill leva i?
Jag vill inte det, och därför kommer inte jag att rösta på borgerligheten den 19 september.
Min röst faller på Socialdemokraterna, för jag vill vakna upp den 20 september till ett Sverige präglat av medmänsklighet.
Vad vill du vakna upp till?
.
Expressen skriver i en artikel om 32 åriga Liza Sundberg
som av oro över de nya hårda sjukreglerna valde att ta sitt eget liv.
En kvinna som sedan 20 årsåldern lidit av manodepression och som de senaste sju åren varit sjukskriven för detta.
Men Försäkringskassan ansåg att hon inte var obotligt sjuk, och bestämde därför att hon efter en så kallad rehabilteringsplan skulle slussas vidare ut i arbetslivet. Trots att alla läkarintyg sade att hon var för sjuk för att arbeta.
Frågan är om det är detta Sverige vi vill leva i?
Jag vill inte det, och därför kommer inte jag att rösta på borgerligheten den 19 september.
Min röst faller på Socialdemokraterna, för jag vill vakna upp den 20 september till ett Sverige präglat av medmänsklighet.
Vad vill du vakna upp till?
.
söndag 23 maj 2010
CUF´s kampanj mot facket
Jag måste säga att jag blir lite fundersam över
Magnus Anderssons, förbundsordförande i
centerpartitets ungdomsförbund, CUF, utlägg när han med grön lösnäsa! (moget?) anklagar facket för att vara den trötta och bakåtsträvande organisation som blir allt mer invandringsskeptiska och som tar varje chans att höja ingångslönerna och trösklarna in på arbetsmarknaden.
Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) har nyligen startat sin kampanj "Arbetsmarknaden är ett jävla skämt".
Ett av huvudbudskapen är att fackföreningar begränsar friheten och flexibiliteten för löntagare runt om i Sverige, värdigt formulerat under parollen "Fuck Facket 4-ever".
Med andra ord anklagar man fackföreningsrörelsen att vara den stora boven i den av hög undomsarbetslöshet svenska arbetsmarknaden. En organisation som sedan slutet på 1800-talet har haft solidaritet som ledord.
Solidaritet, ett ord som CUF knappt vet hur det stavas än mindre vad det betyder.
Solidaritet (av latinets solidum) innebär att gemensamt ta ansvar för något, att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa.
Det vill säga att fackföreningarna verkar för sina medlemmars bästa. Unga som gamla.
Magnus Andersson, tillsammans med Centerpartiets ordförande Maud Olofsson, pläderar även för att ingångslöner för ungdomar skall sänkas.
Detta är i min värld inte solidariskt.
Personligen tror jag inte att detta kommer att leda till fler jobb för de ungdomar som vill ut på arbetsmarknaden. Snarare är då risken att de kommer att utnyttjas av oseriösa arbetsgivare som ser chansen att spara in nån krona under de sex månader en provanställning varar, och därefter plocka in en ny ungdom för att utnyttja även denne.
Jag tror att den största chansen för ungdomar att få arbete, är att ställa krav på arbetsgivarna att ta in skolungdomar på praktik så att de kan visa vad de går för, och att de på så sätt, när de slutar skolan, ha fått in en fot på arbetsmarknaden.
Nej du Magnus Andersson, ta av dig den gröna lösnäsan och tänk till lite innan du gör ännu ett oövertänkt utspel. Men det är klart, med den politik som Centern för så skall man kanske inte bli så förvånad...
.
Magnus Anderssons, förbundsordförande i
centerpartitets ungdomsförbund, CUF, utlägg när han med grön lösnäsa! (moget?) anklagar facket för att vara den trötta och bakåtsträvande organisation som blir allt mer invandringsskeptiska och som tar varje chans att höja ingångslönerna och trösklarna in på arbetsmarknaden.
Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) har nyligen startat sin kampanj "Arbetsmarknaden är ett jävla skämt".
Ett av huvudbudskapen är att fackföreningar begränsar friheten och flexibiliteten för löntagare runt om i Sverige, värdigt formulerat under parollen "Fuck Facket 4-ever".
Med andra ord anklagar man fackföreningsrörelsen att vara den stora boven i den av hög undomsarbetslöshet svenska arbetsmarknaden. En organisation som sedan slutet på 1800-talet har haft solidaritet som ledord.
Solidaritet, ett ord som CUF knappt vet hur det stavas än mindre vad det betyder.
Solidaritet (av latinets solidum) innebär att gemensamt ta ansvar för något, att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa.
Det vill säga att fackföreningarna verkar för sina medlemmars bästa. Unga som gamla.
Magnus Andersson, tillsammans med Centerpartiets ordförande Maud Olofsson, pläderar även för att ingångslöner för ungdomar skall sänkas.
Detta är i min värld inte solidariskt.
Personligen tror jag inte att detta kommer att leda till fler jobb för de ungdomar som vill ut på arbetsmarknaden. Snarare är då risken att de kommer att utnyttjas av oseriösa arbetsgivare som ser chansen att spara in nån krona under de sex månader en provanställning varar, och därefter plocka in en ny ungdom för att utnyttja även denne.
Jag tror att den största chansen för ungdomar att få arbete, är att ställa krav på arbetsgivarna att ta in skolungdomar på praktik så att de kan visa vad de går för, och att de på så sätt, när de slutar skolan, ha fått in en fot på arbetsmarknaden.
Nej du Magnus Andersson, ta av dig den gröna lösnäsan och tänk till lite innan du gör ännu ett oövertänkt utspel. Men det är klart, med den politik som Centern för så skall man kanske inte bli så förvånad...
.
söndag 16 maj 2010
Det va länge sedan..
...jag skrev något här, men det har varit en del som jag har behövt ta tag i, men jag lovar att bättra mig.
Som alla vet, närmar vi oss valdagen med stormsteg, och jag och många med mig vill ha en förändring.
Dagens politik från borgarna kan man ju inte påstå är bra för det svenska folket. De för en politik som endast gynnar de ynka 10% som är stadd vid kassa.
De 10% som utan problem kan gå till den privata läkaren och betala ur den välfyllda plånboken.
De 10% som utan problem kan leva utan att behöva äska pengar från A-kassan.
De 10% som utan problem kan överleva en lågkonjunktur liknande den som just passerat.
Om du vill förändra Sverige till ett land där alla skall ha det bra, och där alla kan leva utan att behöva oroa sig för morgondagen, skall du som jag rösta på Socialdemokraterna den 19 september.
Vilket sverige vill du vakna upp till den 20 september?
Som alla vet, närmar vi oss valdagen med stormsteg, och jag och många med mig vill ha en förändring.
Dagens politik från borgarna kan man ju inte påstå är bra för det svenska folket. De för en politik som endast gynnar de ynka 10% som är stadd vid kassa.
De 10% som utan problem kan gå till den privata läkaren och betala ur den välfyllda plånboken.
De 10% som utan problem kan leva utan att behöva äska pengar från A-kassan.
De 10% som utan problem kan överleva en lågkonjunktur liknande den som just passerat.
Om du vill förändra Sverige till ett land där alla skall ha det bra, och där alla kan leva utan att behöva oroa sig för morgondagen, skall du som jag rösta på Socialdemokraterna den 19 september.
Vilket sverige vill du vakna upp till den 20 september?
lördag 24 april 2010
Tack Djurgården!
Jaha, då va alltså hockeysäsongen över för den här gången.
Mitt kära Djurgården utslagna av ett taggat HV71.
Ändå måste jag säga att DIF har gjort en enastående säsong, uträknade som de var av alla "förståsigpåare" innan säsongen drog igång.
Tvåa i seriespelet och utslagna i den 6:e finalmatchen och det med i stort sett samma lag som förra året vid den här tiden kämpade för att slippa kvalserien...
Tack Djurgården för en underbar och underhållande säsong!
Nästa år vid den här tiden hoppas jag att det är ni som lyfter bucklan...
.
Mitt kära Djurgården utslagna av ett taggat HV71.
Ändå måste jag säga att DIF har gjort en enastående säsong, uträknade som de var av alla "förståsigpåare" innan säsongen drog igång.
Tvåa i seriespelet och utslagna i den 6:e finalmatchen och det med i stort sett samma lag som förra året vid den här tiden kämpade för att slippa kvalserien...
Tack Djurgården för en underbar och underhållande säsong!
Nästa år vid den här tiden hoppas jag att det är ni som lyfter bucklan...
.
söndag 4 april 2010
Sverige, möjligheternas land
Sverige är ett bra land att leva i, men allt bra kan bli bättre.
Just nu möter fler och fler stängda dörrar.
Det finns för få jobb att söka, ungdomsarbetslösheten är en av Europas högsta, alla barn får inte möjlighet att få tillräckliga kunskaper i skolan och ojämlikheten i vården växer.
Sveriges ekonomi går med underskott när skatter sänks med lånade pengar och klyftorna mellan människor ökar.
När det som nu är hög arbetslöshet, krävs det att vi tillsammans tar tag i problemen. Ge människor möjlighet att vidareutbilda sig för att när bättre tider kommer kunna ta de nya jobben. Istället väljer den borgerliga regeringen att dra ned på utbildningsmöjligheter. Detta anser jag vara fel väg att gå.
Likväl är det fel väg att gå, då man från regeringens sida hårdnackat säger nej till att investera i upprustning av bostäderna i miljonprogrammet. Alla vet att en byggnadsarbetare sätter minst 3-4 andra i arbete.
Fler jobb betyder bättre ekonomi och då kan kvaliteten höjas i sjukvården och skolan och därmed minskar de ökande klyftorna.
Därför menar jag att vi tillsammans skall ta tag i problemen istället för att, som i dag, ställa yngre mot äldre, sjuka mot friska, män mot kvinnor och arbetslösa mot de som har arbete.
Tillsammans kan vi bygga ett möjligheternas land där alla är jämlika och ingen står utanför.
Jag vet vilket Sverige jag vill ha, och därför röstar jag på Socialdemokraterna den 19 september.
Vilket Sverige vill du ha?
.
Just nu möter fler och fler stängda dörrar.
Det finns för få jobb att söka, ungdomsarbetslösheten är en av Europas högsta, alla barn får inte möjlighet att få tillräckliga kunskaper i skolan och ojämlikheten i vården växer.
Sveriges ekonomi går med underskott när skatter sänks med lånade pengar och klyftorna mellan människor ökar.
När det som nu är hög arbetslöshet, krävs det att vi tillsammans tar tag i problemen. Ge människor möjlighet att vidareutbilda sig för att när bättre tider kommer kunna ta de nya jobben. Istället väljer den borgerliga regeringen att dra ned på utbildningsmöjligheter. Detta anser jag vara fel väg att gå.
Likväl är det fel väg att gå, då man från regeringens sida hårdnackat säger nej till att investera i upprustning av bostäderna i miljonprogrammet. Alla vet att en byggnadsarbetare sätter minst 3-4 andra i arbete.
Fler jobb betyder bättre ekonomi och då kan kvaliteten höjas i sjukvården och skolan och därmed minskar de ökande klyftorna.
Därför menar jag att vi tillsammans skall ta tag i problemen istället för att, som i dag, ställa yngre mot äldre, sjuka mot friska, män mot kvinnor och arbetslösa mot de som har arbete.
Tillsammans kan vi bygga ett möjligheternas land där alla är jämlika och ingen står utanför.
Jag vet vilket Sverige jag vill ha, och därför röstar jag på Socialdemokraterna den 19 september.
Vilket Sverige vill du ha?
.
fredag 2 april 2010
Glad Påsk!
Då är det påsk igen och maten står strax på bordet.
Våren närmar sig med stormsteg, vilket man kan se på all snö som sakta men säkert sjunker undan, fåglarnas glada kvitter och solens värmande strålar. Det är en underbar tid vi har framför oss.
I och med att året framskrider, närmar vi oss också valdagen den 19 september som för mig känns viktigare än på många år efter borgarnas nedmontering av den svenska välfärden.
Valet i höst står mellan ett Sverige där vi tillsammans löser samhällsproblemen, eller där var och en får sköta allt mer själv med hjälp av plånboken...
Vilket Sverige vill vi vakna upp till den 20 september?
Vill vi ha ökade klyftor, orättfärdig behandling av sjuka och arbetslösa och en fortsatt nedmontering av den svenska välfärden?
Eller vill vi ha fler jobb, utvecklad välfärd, rättvisa och, framför allt, solidaritet?
För mig är frågan enkel att besvara.
Jag hoppas att den är det för er andra också...
.
Våren närmar sig med stormsteg, vilket man kan se på all snö som sakta men säkert sjunker undan, fåglarnas glada kvitter och solens värmande strålar. Det är en underbar tid vi har framför oss.
I och med att året framskrider, närmar vi oss också valdagen den 19 september som för mig känns viktigare än på många år efter borgarnas nedmontering av den svenska välfärden.
Valet i höst står mellan ett Sverige där vi tillsammans löser samhällsproblemen, eller där var och en får sköta allt mer själv med hjälp av plånboken...
Vilket Sverige vill vi vakna upp till den 20 september?
Vill vi ha ökade klyftor, orättfärdig behandling av sjuka och arbetslösa och en fortsatt nedmontering av den svenska välfärden?
Eller vill vi ha fler jobb, utvecklad välfärd, rättvisa och, framför allt, solidaritet?
För mig är frågan enkel att besvara.
Jag hoppas att den är det för er andra också...
.
fredag 26 mars 2010
Bjästa
Jag brukar inte vara den som klankar ner på vanliga svenska medborgare, men man måste fundera på vad de håller på med i Bjästa utanför Örnsköldsvik.
Linnea, 14 år, våldtogs på en toalett av en 16 årig kille, som även har erkänt och blivit dömd för sitt brott.
Men många av invånarna i Bjästa tar parti för pojken och mobbar den våldtagna flickan. Hur kan detta vara möjligt? Det står utom alla tvivel att flickan har blivit våldtagen, men hon blir ändå ett offer ännu än gång...
Ibland skäms man över att vara människa...
Linnea, 14 år, våldtogs på en toalett av en 16 årig kille, som även har erkänt och blivit dömd för sitt brott.
Men många av invånarna i Bjästa tar parti för pojken och mobbar den våldtagna flickan. Hur kan detta vara möjligt? Det står utom alla tvivel att flickan har blivit våldtagen, men hon blir ändå ett offer ännu än gång...
Ibland skäms man över att vara människa...
Semifinal!
Djurgården till semifinal efter 4-1 i matcher mot Brynäs!
Bra jobbat grabbar!
tisdag 23 mars 2010
Blogg på Blogg.se
Min andra blogg, fackligt politiskt på blogg.se, är nu nerlagd.
Jag tycker att besökarantalet var för litet, därför detta beslut.
Jag tycker att besökarantalet var för litet, därför detta beslut.
måndag 15 mars 2010
Svenskt Näringsliv
Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv, lägger sig i avtalsrörelsen och menar i en debattartikel i Aftonbladet att "facken måste ta sitt ansvar" när det gäller att få till nya avtal för ca tre miljoner löntagare.
Lördagens bud från medlarna innehöll ett lönebud på 0,7 procent under 12 månader. Facken kräver 2,6 procents löneökning under 12 månader.
Fackens krav tycker herr Bäckström är på tok för mycket, och hänvisar till Riksbankens bedömning att det blir fler jobb och bättre fart i ekonomin ju lägre löneökningarna blir.
Riksbanken som enligt egen utsago hade mest fel då det gällde inflationshotet i september 2008.
Enligt Konjunkturinstitutet kan lönefrysningar leda till deflation, och ser helst löneökningar kring 1,0-2,5 procent. Detta är de flesta analytiker ense om.
Nu är detta något som Urban Bäckström helt bortser från då han, mot all förmodan, kastar sig in i avtalsrörelsen med påståenden om att fackföreningarna inte tar sitt ansvar.
Min fråga till herr Bäckström blir då naturligtvis: Hur står det till inom SN då det gäller direktörernas löneökningar och bonussystem? Tar dessa höginkomsttagare sitt ansvar och ökar sina löner med endast, som medlarna föreslog, 0,7 procent?
Skulle inte tro det...
Om man läser mitt inlägg "Löneökning" på denna blogg och tar Olle Ehrlén, vd i NCC, som exempel. Han tjänade 2008 häpnadsväckande 8 883 000 kronor. En ökning med 33% jämfört med 2007.
33 procent... 29,3 procent mer än vad medlarna föreslog...
Det kallar jag att "ta sitt ansvar"...
.
Lördagens bud från medlarna innehöll ett lönebud på 0,7 procent under 12 månader. Facken kräver 2,6 procents löneökning under 12 månader.
Fackens krav tycker herr Bäckström är på tok för mycket, och hänvisar till Riksbankens bedömning att det blir fler jobb och bättre fart i ekonomin ju lägre löneökningarna blir.
Riksbanken som enligt egen utsago hade mest fel då det gällde inflationshotet i september 2008.
Enligt Konjunkturinstitutet kan lönefrysningar leda till deflation, och ser helst löneökningar kring 1,0-2,5 procent. Detta är de flesta analytiker ense om.
Nu är detta något som Urban Bäckström helt bortser från då han, mot all förmodan, kastar sig in i avtalsrörelsen med påståenden om att fackföreningarna inte tar sitt ansvar.
Min fråga till herr Bäckström blir då naturligtvis: Hur står det till inom SN då det gäller direktörernas löneökningar och bonussystem? Tar dessa höginkomsttagare sitt ansvar och ökar sina löner med endast, som medlarna föreslog, 0,7 procent?
Skulle inte tro det...
Om man läser mitt inlägg "Löneökning" på denna blogg och tar Olle Ehrlén, vd i NCC, som exempel. Han tjänade 2008 häpnadsväckande 8 883 000 kronor. En ökning med 33% jämfört med 2007.
33 procent... 29,3 procent mer än vad medlarna föreslog...
Det kallar jag att "ta sitt ansvar"...
.
Dags för slutspel!
Mitt kära Djurgården på andra plats i grundserien! Vem hade kunnat tro det i höstas när serien drog igång?
Och Hardy valde Brynäs...
Jag hoppas att han har ett ess i rockärmen, för Markström, Sveriges nu bästa målvakt, vet ju alla att det är väldigt svårt att få hål på...
Jag hoppas att min äldste son Tierpar´n har fel i sina spådomar...
tisdag 9 mars 2010
Det kalla, borgerliga Sverige
Då var det dags igen...
Försäkringskassan sätter ytterligare en människas psyke på prov.
Cancersjuke Lise Lott Dinov, sjukpensionär sedan 2001 för reumatism och opererad för lungcancer 2004 då man tog bort en stor del av ena lungan. Det följdes upp med cellgiftsbehandlingar.
Nu har cancern kommit tillbaka i form av tillväxter vid lungan. Förutom cancern lider Lise Lott av sömn-apné, delar av kroppen lyder henne inte och vissa dagar orkar hon inte gå upp ur sängen.
"- Ett alternativ är en ny omgång med cellgifter, men läkarna bedömer att en sådan behandling skulle vara för tuff för att jag i mitt tillstånd skulle klara av det", säger Lise Lott som försäkringskassan nu anser skall kunna arbeta 25%.
Här har vi alltså ytterligare ett talande exempel på hur hårt och kallt klimatet för sjuka har blivit i den borgerliga regeringens sätt att se på den svenska välfärden...
.
Försäkringskassan sätter ytterligare en människas psyke på prov.
Cancersjuke Lise Lott Dinov, sjukpensionär sedan 2001 för reumatism och opererad för lungcancer 2004 då man tog bort en stor del av ena lungan. Det följdes upp med cellgiftsbehandlingar.
Nu har cancern kommit tillbaka i form av tillväxter vid lungan. Förutom cancern lider Lise Lott av sömn-apné, delar av kroppen lyder henne inte och vissa dagar orkar hon inte gå upp ur sängen.
"- Ett alternativ är en ny omgång med cellgifter, men läkarna bedömer att en sådan behandling skulle vara för tuff för att jag i mitt tillstånd skulle klara av det", säger Lise Lott som försäkringskassan nu anser skall kunna arbeta 25%.
Här har vi alltså ytterligare ett talande exempel på hur hårt och kallt klimatet för sjuka har blivit i den borgerliga regeringens sätt att se på den svenska välfärden...
.
söndag 7 mars 2010
Ibland...
…blir man faktiskt positivt överraskad.
Centerpartisten Annie Johansson, riksdagsledamot och ordförande i processgruppen för Jobb och Utanförskap, har på Aftonbladets debattsida uttalat sig om att fackföreningarna skall få starta arbetsförmedlingar.
1991 öppnade en ny arbetsförmedlingslag dörren för privat arbetsförmedling. Bland de som då ansökte om att få starta en egen arbetsförmedling fanns bland andra Byggnads, men dåvarande AMS sade nej.
Nu hoppas jag att dörren öppnas på nytt då fackföreningarna ju bäst känner sina medlemmar, men även företagen i branschen, och kan därmed hjälpa båda parter till en bättre arbetsmarknad.
Centerpartisten Annie Johansson, riksdagsledamot och ordförande i processgruppen för Jobb och Utanförskap, har på Aftonbladets debattsida uttalat sig om att fackföreningarna skall få starta arbetsförmedlingar.
1991 öppnade en ny arbetsförmedlingslag dörren för privat arbetsförmedling. Bland de som då ansökte om att få starta en egen arbetsförmedling fanns bland andra Byggnads, men dåvarande AMS sade nej.
Nu hoppas jag att dörren öppnas på nytt då fackföreningarna ju bäst känner sina medlemmar, men även företagen i branschen, och kan därmed hjälpa båda parter till en bättre arbetsmarknad.
Bidrag...
...är något som högerregeringen vill få bukt med, och har hitills gjort allt för att gemene man inte längre t.ex. skall kunna vara sjukskriven fast man ÄR sjuk. Man tycker helt enkelt att alla bidrag kostar staten för mycket pengar.
Men, Hur är det egentligen med ROT- och RUT-avdragen?
Dessa avdrag har egentligen samma funktion som de bidrag högerregeringen vill ha bort.
De om några kostar statskassan en hel del pengar eftersom de är avdragsgilla i deklarationen.
Alltså är dessa skattefinansierade.
Den största skillnaden på bidrag och dessa avdrag är att bidragen går till gemene man medan avdragen, och då i synnerhet RUT-avdraget, går till de som har råd med städhjälp utan att behöva göra avdrag för det i sin självdeklaration...
ROT-avdraget kan jag försvara då det kan nyttjas av villaägare och bostadsrättsinnahavare samtidigt som det skapar en hel del arbeten inom byggsektorn vilket i sin tur skapar arbeten för städ- och saneringsföretag.
RUT-avdraget däremot skapar visserligen arbetstillfällen, men frågan är om vi vill ha ett avdrag som i stort sett endast gynnar de med feta plånböcker, och som har råd att betala en städfirma utan att behöva göra avdrag för detta.
Men, Hur är det egentligen med ROT- och RUT-avdragen?
Dessa avdrag har egentligen samma funktion som de bidrag högerregeringen vill ha bort.
De om några kostar statskassan en hel del pengar eftersom de är avdragsgilla i deklarationen.
Alltså är dessa skattefinansierade.
Den största skillnaden på bidrag och dessa avdrag är att bidragen går till gemene man medan avdragen, och då i synnerhet RUT-avdraget, går till de som har råd med städhjälp utan att behöva göra avdrag för det i sin självdeklaration...
ROT-avdraget kan jag försvara då det kan nyttjas av villaägare och bostadsrättsinnahavare samtidigt som det skapar en hel del arbeten inom byggsektorn vilket i sin tur skapar arbeten för städ- och saneringsföretag.
RUT-avdraget däremot skapar visserligen arbetstillfällen, men frågan är om vi vill ha ett avdrag som i stort sett endast gynnar de med feta plånböcker, och som har råd att betala en städfirma utan att behöva göra avdrag för detta.
torsdag 18 februari 2010
Då var det över...
Då var det över...
Onsdagen den 17 februari somnade min mamma in lungt och stilla. Nu behöver hon inte ha ont längre, och jag hoppas att hon får det bra där hon är nu. Jag saknar henne redan...
Som en arbetskamrat sa till mig;
"Det enda vi vet säkert är att vi alla kommer att dö, resten kan vi bara tro".
Kloka ord...
Onsdagen den 17 februari somnade min mamma in lungt och stilla. Nu behöver hon inte ha ont längre, och jag hoppas att hon får det bra där hon är nu. Jag saknar henne redan...
Som en arbetskamrat sa till mig;
"Det enda vi vet säkert är att vi alla kommer att dö, resten kan vi bara tro".
Kloka ord...
måndag 15 februari 2010
Det är mycket nu...
Tyvärr så var det ett tag sedan jag hade tid att skriva något, men en hel del har hänt den senaste tiden.
Tillbaka i gamla jobbet, vilket innebär träningsvärk i en kropp som under nio månader snabbt vant sig med att ej vara fysiskt aktiv.
Ovanan att arbeta fysiskt har också satt sina spår på kvällarna då man inte har kunnat vara så social som man kanske önskar.
Men värst av allt är att min gamla mor har blivit sjuk och hamnat på sjukhus.
Visst, 76 år och ingen ungdom längre, men hon är i alla fall min mor.
En kvinna som jag har kunnat ringa om jag har haft några funderingar.
En kvinna som ställde upp som barnvakt när mina barn var små.
En kvinna som tog hand om mig när jag var liten.
Kort sagt, en kvinna som alltid funnits tillhands.
Nu ligger hon som sagt på sjukhus och har genomgått en större operation, och är allt annat än pigg.
Men jag och alla hennes andra nära och kära hoppas och tror att allt ska gå bra, och att hon snart är hemma hos oss igen.
Därav den klena närvaron för mig på denna blogg. Mina tankar är som alla kan förstå hos henne just nu...
Hoppet överger en aldrig...
Tillbaka i gamla jobbet, vilket innebär träningsvärk i en kropp som under nio månader snabbt vant sig med att ej vara fysiskt aktiv.
Ovanan att arbeta fysiskt har också satt sina spår på kvällarna då man inte har kunnat vara så social som man kanske önskar.
Men värst av allt är att min gamla mor har blivit sjuk och hamnat på sjukhus.
Visst, 76 år och ingen ungdom längre, men hon är i alla fall min mor.
En kvinna som jag har kunnat ringa om jag har haft några funderingar.
En kvinna som ställde upp som barnvakt när mina barn var små.
En kvinna som tog hand om mig när jag var liten.
Kort sagt, en kvinna som alltid funnits tillhands.
Nu ligger hon som sagt på sjukhus och har genomgått en större operation, och är allt annat än pigg.
Men jag och alla hennes andra nära och kära hoppas och tror att allt ska gå bra, och att hon snart är hemma hos oss igen.
Därav den klena närvaron för mig på denna blogg. Mina tankar är som alla kan förstå hos henne just nu...
Hoppet överger en aldrig...
torsdag 4 februari 2010
Back on the Track...
Nio månader på ett annat jobb kan tyckas vara en lång tid, men efter tre veckor på det nygamla jobbet börjar man landa i verkligheten igen. Trevligast av allt måste jag säga är att få träffa sina gamla jobbarkompisar igen.
Jobbet som sådant kan jag inte heller klaga på eftersom Dicken, min verkare, har givit mig bra jobb till att börja med. Antagligen kommer väl inte det att hålla i sig för evigt...
Men bara för att jag har gått tillbaks till golvet igen, betyder inte det att jag har släppt mitt fackliga och politiska engagemang. Tvärtom så tycker jag att jag har fått lite mer kött på benen efter min tid på Byggnads. Frågor som jag inte kunde utantill tidigare har jag idag inga större problem med att besvara. Och frågor finns bland mina arbetskamrater vilket jag bara tycker är roligt. Det är alltid kul att kunna hjälpa till...
Den 16 februari kommer jag att besöka Socialdemokraternas medlemsmöte i Älvkarleby kommun och erbjuda mina tjänster. Jag antar att de kan behöva all hjälp de kan få nu inför stundande valrörelse.
Jobbet som sådant kan jag inte heller klaga på eftersom Dicken, min verkare, har givit mig bra jobb till att börja med. Antagligen kommer väl inte det att hålla i sig för evigt...
Men bara för att jag har gått tillbaks till golvet igen, betyder inte det att jag har släppt mitt fackliga och politiska engagemang. Tvärtom så tycker jag att jag har fått lite mer kött på benen efter min tid på Byggnads. Frågor som jag inte kunde utantill tidigare har jag idag inga större problem med att besvara. Och frågor finns bland mina arbetskamrater vilket jag bara tycker är roligt. Det är alltid kul att kunna hjälpa till...
Den 16 februari kommer jag att besöka Socialdemokraternas medlemsmöte i Älvkarleby kommun och erbjuda mina tjänster. Jag antar att de kan behöva all hjälp de kan få nu inför stundande valrörelse.
Och Djurgården leder just nu med 1-0 mot FBK i Karlstad...
tisdag 2 februari 2010
Löneökning?
Tyvärr finns det inte så mycket tid som jag skulle vilja ha till att skriva här, men man får vara nöjd med det lilla...
Som alla vet har vi en avtalsrörelse framför oss.
Sveriges Byggindustriers vd Bo Antoni satte ribban när han i november i tidningen Byggnadsarbetaren sa att "i dagsläget finns det inte utrymme för några centrala lönelyft".
Detta uttalande får vän av ordning att tänka till... menar han bara de kollektivanställda, eller innefattar uttalandet även direktörerna i de stora företagen i hans egen organisation?
Tydligen menar han bara folket på golvet om man ser hur löneökningen såg ut 2008. Direktörerna i de tio största bygg- och anläggningsföretagen ökade tillsammans sina inkomster med 15% 2008.
Olle Ehrlén, vd i NCC, tjänade häpnadsväckande 8 883 000 kronor. En ökning med 33% jämfört med 2007.
Detta kan jämföras med att en byggnadsarbetare samma år ökade sin lön med 4,2% och tjänade i runda tal ca 318 000 kronor...
På VVS-företagen ser det inte sämre ut. Torbjörn Torell, vd på Bravida, hade 2008 en inkomst på nätta 8 672 500 kronor. En ökning med hela 64%!
Den stora frågan som jag brottas med, är om en människa över huvud taget är värd alla dessa miljoner?
Som alla vet har vi en avtalsrörelse framför oss.
Sveriges Byggindustriers vd Bo Antoni satte ribban när han i november i tidningen Byggnadsarbetaren sa att "i dagsläget finns det inte utrymme för några centrala lönelyft".
Detta uttalande får vän av ordning att tänka till... menar han bara de kollektivanställda, eller innefattar uttalandet även direktörerna i de stora företagen i hans egen organisation?
Tydligen menar han bara folket på golvet om man ser hur löneökningen såg ut 2008. Direktörerna i de tio största bygg- och anläggningsföretagen ökade tillsammans sina inkomster med 15% 2008.
Olle Ehrlén, vd i NCC, tjänade häpnadsväckande 8 883 000 kronor. En ökning med 33% jämfört med 2007.
Detta kan jämföras med att en byggnadsarbetare samma år ökade sin lön med 4,2% och tjänade i runda tal ca 318 000 kronor...
På VVS-företagen ser det inte sämre ut. Torbjörn Torell, vd på Bravida, hade 2008 en inkomst på nätta 8 672 500 kronor. En ökning med hela 64%!
Den stora frågan som jag brottas med, är om en människa över huvud taget är värd alla dessa miljoner?
onsdag 27 januari 2010
Centern i ett nötskal...
Titta på bifogad länk hämtad från YouTube. Där kan man se en centerpartist som har klart för sig att byggbranchen inte är tillräckligt produktiv.
Till och med hans egna partikamrater dissar honom för hans smygfilmning...
Jonas Pettersson, Vilken fullblodsidiot...
Till och med hans egna partikamrater dissar honom för hans smygfilmning...
Jonas Pettersson, Vilken fullblodsidiot...
måndag 25 januari 2010
Djurgården
Tyvärr blev det förlust mot Brynäs i lördags, men oavgjort mot HV71 idag kan man väl inte klaga på?
Empati? Skulle inte tro det...
Jag hade tänkt skriva lite om orättvisa löner men efter att ha läst Aftonbladets debattartikel om den utförsäkrade Alexandra från Surahammar ändrade jag mig.
För att börja från början i denna rysare, dikterad av en regering som helt saknar empati i ordets rätta bemärkelse, har Alexandra varit sjukskriven sedan 2006 på grund av fibromyalgi, utmattningsdepression, lätt ångest och kognitiva minnessvårigheter. Den 12 oktober 2009 skrev denna kvinna sin första debattartikel i Aftonbladet där hon beskriver sin oro inför stundande utförsäkring. Hon skriver att hon är en 30-årig kvinna med tre barn där de minsta behöver hjälp med påklädning som inte är det lättaste då man lider av fibromyalgi.
Den 15 januari innevarande år då utförsäkringen är ett faktum, skriver Alexandra sin andra debattartikel i Aftonbladet där hon beskriver sin situation idag. Hon har bland annat bytt bostad eftersom hyran i bostadsrätten var för hög. Hon beskriver sitt första möte med handledarna från Arbetsförmedlingen som inte riktigt vet vad dom ska säga. Hennes oro är tydlig och bidrar säkert inte till hennes tillfriknande.
Då briserar bomben.
Idag den 25 januari besvarar två moderater, Helena Rivière och Gunnar Axén, ledamot respektive ordförande i socialförsäkringsutskottet, hennes debattartikel med orden:
"hon inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn. Hon vill vara kvar i sjukförsäkringen, ha sin försörjning därifrån och gå fri från krav".
Vilka sunda, empatiska människor kan uttala sig på detta vis om en medmänniska som en längre tid varit sjukskriven för bland annat ångest och depressioner? En medmänniska som de inte ens har träffat personligen. En medmänniska som är orolig för sina barns och sin egen framtid.
För den borgerliga regeringen finns tydligen inga medmänniskor. Arbetarklassen, sjuka och lytta, fattiga och utslagna skall rätta in sig i ledet och vara den rike tillags.
Det kära vänner, är empati i kapitalismens mening...
För att börja från början i denna rysare, dikterad av en regering som helt saknar empati i ordets rätta bemärkelse, har Alexandra varit sjukskriven sedan 2006 på grund av fibromyalgi, utmattningsdepression, lätt ångest och kognitiva minnessvårigheter. Den 12 oktober 2009 skrev denna kvinna sin första debattartikel i Aftonbladet där hon beskriver sin oro inför stundande utförsäkring. Hon skriver att hon är en 30-årig kvinna med tre barn där de minsta behöver hjälp med påklädning som inte är det lättaste då man lider av fibromyalgi.
Den 15 januari innevarande år då utförsäkringen är ett faktum, skriver Alexandra sin andra debattartikel i Aftonbladet där hon beskriver sin situation idag. Hon har bland annat bytt bostad eftersom hyran i bostadsrätten var för hög. Hon beskriver sitt första möte med handledarna från Arbetsförmedlingen som inte riktigt vet vad dom ska säga. Hennes oro är tydlig och bidrar säkert inte till hennes tillfriknande.
Då briserar bomben.
Idag den 25 januari besvarar två moderater, Helena Rivière och Gunnar Axén, ledamot respektive ordförande i socialförsäkringsutskottet, hennes debattartikel med orden:
"hon inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn. Hon vill vara kvar i sjukförsäkringen, ha sin försörjning därifrån och gå fri från krav".
Vilka sunda, empatiska människor kan uttala sig på detta vis om en medmänniska som en längre tid varit sjukskriven för bland annat ångest och depressioner? En medmänniska som de inte ens har träffat personligen. En medmänniska som är orolig för sina barns och sin egen framtid.
För den borgerliga regeringen finns tydligen inga medmänniskor. Arbetarklassen, sjuka och lytta, fattiga och utslagna skall rätta in sig i ledet och vara den rike tillags.
Det kära vänner, är empati i kapitalismens mening...
tisdag 19 januari 2010
Gratis övertid?!
Läste i metro i morse att allt fler arbetar övertid utan lön?!
Artikeln handlar om tjänstemän, men personligen tror jag att det ser ungefär lika ut inom LO-kollektivet.
Under 2009 gick 390 000 människor utan jobb samtidigt som hade de obetalda övertidstimmarna ökat till ofattbara 1 899 000 timmar! Hur är det då möjligt att så många går arbetslösa samtidigt som så många arbetar gratis?
En del av svaret är givetvis den pågående krisen där arbetsgivare känner sig pressade på grund av minskad lönsamhet, men ska vi arbetare behöva bränna ut oss i förtid för att företagen inte har en tillräcklig buffert när det börjar osa hett? Visst är det så att om företagen går omkull på grund av dålig lönsamhet, så finns det heller inga jobb.
Men jag tror personligen att många företagare utnyttjar situationen. Inte alla, men många arbetsgivare nog skrämmer upp sina anställda med hot om uppsägningar eller helt enkelt nedläggning av företaget.
Jag antar att jag retar många med mitt uttalande, men jag står fast vid mitt ord.
För att få bukt med detta stora problem, måste vi nog börja från grunden. Stress och psykisk press har aldrig varit bra, varken i arbetslivet eller privat.
Om vi tittar på den bransch jag är verksam i, byggbranschen, så har man där sett mer och mer pressade byggtider. Byggena skall i stort sett vara klara innan man har börjat gjuta grunden. Folk stressar, och att stress föder misstag vet alla. Man måste göra om och det leder till att tiden blir än mer knapp. Om vi kunde få bukt med detta tror jag mycket är vunnet.
Här tror jag att regeringen skall ta och tänka till lite och lämna mer i anslag till Arbetsmiljöverket i stället för att, som de bevisligen har gjort, dra ned på verksamheten.
Kom gärna med åsikter. Jag gillar att diskutera...
Artikeln handlar om tjänstemän, men personligen tror jag att det ser ungefär lika ut inom LO-kollektivet.
Under 2009 gick 390 000 människor utan jobb samtidigt som hade de obetalda övertidstimmarna ökat till ofattbara 1 899 000 timmar! Hur är det då möjligt att så många går arbetslösa samtidigt som så många arbetar gratis?
En del av svaret är givetvis den pågående krisen där arbetsgivare känner sig pressade på grund av minskad lönsamhet, men ska vi arbetare behöva bränna ut oss i förtid för att företagen inte har en tillräcklig buffert när det börjar osa hett? Visst är det så att om företagen går omkull på grund av dålig lönsamhet, så finns det heller inga jobb.
Men jag tror personligen att många företagare utnyttjar situationen. Inte alla, men många arbetsgivare nog skrämmer upp sina anställda med hot om uppsägningar eller helt enkelt nedläggning av företaget.
Jag antar att jag retar många med mitt uttalande, men jag står fast vid mitt ord.
För att få bukt med detta stora problem, måste vi nog börja från grunden. Stress och psykisk press har aldrig varit bra, varken i arbetslivet eller privat.
Om vi tittar på den bransch jag är verksam i, byggbranschen, så har man där sett mer och mer pressade byggtider. Byggena skall i stort sett vara klara innan man har börjat gjuta grunden. Folk stressar, och att stress föder misstag vet alla. Man måste göra om och det leder till att tiden blir än mer knapp. Om vi kunde få bukt med detta tror jag mycket är vunnet.
Här tror jag att regeringen skall ta och tänka till lite och lämna mer i anslag till Arbetsmiljöverket i stället för att, som de bevisligen har gjort, dra ned på verksamheten.
Kom gärna med åsikter. Jag gillar att diskutera...
måndag 18 januari 2010
Ulf Rönnmark...
...vilket skämt!
Jag brukar inte vara den som skyller förluster på domare och det tänker jag inte göra nu heller, men får man vara hur dålig som helst när man dömer en elitseriematch?
Vår käre Rönnmark härstammar från Stockholm och jag vet inte om det är därför som han inte tål Djurgården. I dagens match mot LHC gjorde han så många tavlor att Svenska Ishockeyförbundet borde ta ett allvarligt snack med karl´n ifråga...
Första perioden tycker jag att han skötte sig bra, men vad gjorde han i andra och tredje? Mer enögd domare får man nog leta efter.
Annars vann LHC rättvist efter att ha ägt matchen i första perioden där Ridderwall räddade DIF från att ha fått fler mål i baken i periodvilan.
Det är bara att bita ihop och komma igen till nästa match...
Jag brukar inte vara den som skyller förluster på domare och det tänker jag inte göra nu heller, men får man vara hur dålig som helst när man dömer en elitseriematch?
Vår käre Rönnmark härstammar från Stockholm och jag vet inte om det är därför som han inte tål Djurgården. I dagens match mot LHC gjorde han så många tavlor att Svenska Ishockeyförbundet borde ta ett allvarligt snack med karl´n ifråga...
Första perioden tycker jag att han skötte sig bra, men vad gjorde han i andra och tredje? Mer enögd domare får man nog leta efter.
Annars vann LHC rättvist efter att ha ägt matchen i första perioden där Ridderwall räddade DIF från att ha fått fler mål i baken i periodvilan.
Det är bara att bita ihop och komma igen till nästa match...
fredag 15 januari 2010
Suck...
Djurgården - Luleå 1 - 3
Menmen... Man kan inte alltid vara på topp...
onsdag 13 januari 2010
Missuppfattning
Då jag har läst kommentarer på andra bloggar angående mitt inlägg "Gott Nytt År" känner mig tvungen att kommentera detta då saker och ting inte riktigt framgår i sin helhet.
Jag skrev där bland annat;
"Själv har jag bara en dag till kvar på min projektanställning på Byggnads avdelning 26 i Gävle. Efter nio månader i hetluften skall man tillbaks ut i verkligheten. Frågan är då; var det som jag hade tänkt mig att jobba fackligt? Nja... inte riktigt måste jag erkänna. Arbetet som sådant kan jag inte klaga på, men det finns en hel del annat som inte direkt infriade mina förväntningar. Ibland kan man bli besviken när vissa människor visar sig vara helt annorlunda än vad man hade tänkt sig... Nu är det inte meningen att jag skall sitta här och beklaga mig. Jag hade säkert kunnat göra saker och ting annorlunda bara jag har fått reda på vad och hur..."
Missuppfattningar förekommer på alla arbetsplatser och så även inom fackföreningsrörelsen. Konstigt vore det annars eftersom det är en arbetsplats som alla andra.
Jag hade själv missuppfattat mina arbetsuppgifter på avdelningen, och i stridens hetta i lågkonjunkturens spår med många uppsägningar och förhandlingar, fanns det tyvärr inte tid att sitta ner och analysera arbetsinsatserna på avdelningen.
I det här fallet rörde det sig om en projektanställning på sex månader som sedan utökades med ytterligare tre månader. Min huvuduppgift skulle vara att rekrytera nya medlemmar, men eftersom arbetsbördan på ombudsmännen var stor, föll det även på min lott att hjälpa till med andra uppgifter såsom t.ex. RSO och studier.
Inlägget skrev jag sedan i ren frustration över att behöva lämna min tjänst som jag ändå tycker var väldigt givande och intressant då jag, som ni kanske märkt, brinner för dessa frågor, och det var absolut inte min mening att såga min arbetsgivare. Förövrigt så sitter jag med i avdelningsstyrelsen och är därmed även arbetsgivare.
Byggnads i Gästrikland såsom i hela Sverige, står sig fortfarande starkt, och personligen kommer jag att oförtrutet fortsätta mitt engagemang både inom fackföreningsrörelsen och inom politiken.
Jag skrev där bland annat;
"Själv har jag bara en dag till kvar på min projektanställning på Byggnads avdelning 26 i Gävle. Efter nio månader i hetluften skall man tillbaks ut i verkligheten. Frågan är då; var det som jag hade tänkt mig att jobba fackligt? Nja... inte riktigt måste jag erkänna. Arbetet som sådant kan jag inte klaga på, men det finns en hel del annat som inte direkt infriade mina förväntningar. Ibland kan man bli besviken när vissa människor visar sig vara helt annorlunda än vad man hade tänkt sig... Nu är det inte meningen att jag skall sitta här och beklaga mig. Jag hade säkert kunnat göra saker och ting annorlunda bara jag har fått reda på vad och hur..."
Missuppfattningar förekommer på alla arbetsplatser och så även inom fackföreningsrörelsen. Konstigt vore det annars eftersom det är en arbetsplats som alla andra.
Jag hade själv missuppfattat mina arbetsuppgifter på avdelningen, och i stridens hetta i lågkonjunkturens spår med många uppsägningar och förhandlingar, fanns det tyvärr inte tid att sitta ner och analysera arbetsinsatserna på avdelningen.
I det här fallet rörde det sig om en projektanställning på sex månader som sedan utökades med ytterligare tre månader. Min huvuduppgift skulle vara att rekrytera nya medlemmar, men eftersom arbetsbördan på ombudsmännen var stor, föll det även på min lott att hjälpa till med andra uppgifter såsom t.ex. RSO och studier.
Inlägget skrev jag sedan i ren frustration över att behöva lämna min tjänst som jag ändå tycker var väldigt givande och intressant då jag, som ni kanske märkt, brinner för dessa frågor, och det var absolut inte min mening att såga min arbetsgivare. Förövrigt så sitter jag med i avdelningsstyrelsen och är därmed även arbetsgivare.
Byggnads i Gästrikland såsom i hela Sverige, står sig fortfarande starkt, och personligen kommer jag att oförtrutet fortsätta mitt engagemang både inom fackföreningsrörelsen och inom politiken.
Svar till Lars Beckman...
... som kommenterade mitt sista inlägg "Ungdomar VS Nyfriska".
För det första vill jag säga att det är alltid roligt när man får kommentarer på det man skriver. Fortsätt gärna med det.
Då det gäller din kommentar Lars Beckman, så tycker jag att Mona Sahlins debattinlägg i Göteborgsposten när det gäller subvensionerade anställningsformer till ungdomar låter bra. Likaså Byggnads löneform med lärlingslöner är ett bra sätt för ungdomar att så småningom, efter x antal timmar, bli fullbetalda. Detta tycker jag för övrigt att fler skulle ta efter.
Angående kommentaren om Skogs- och Träfacket tror jag mig veta att du har fel vilket framgår av nedanstående utdrag ur LAS:
"2 § Om det i en annan lag eller i en förordning som har meddelats med stöd av en lag finns särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, skall dessa föreskrifter gälla.
Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag."
Och som jag uppfattar din kommentar, så inskränker det på rättigheterna om det är som du säger.
Jag kan ha fel men jag ska undersöka saken närmare.
Det jag vill säga med mitt inlägg är att jag tycker att regeringen gjort fel som tvingat ut sjuka på arbetsmarknaden. Ungdomarna får därmed ett mycket sämre läge då de skall konkurrera med människor som ju ändå har arbetat och har en viss erfarenhet, gentemot ungdomarna som oftast kommer direkt från skolbänken och har därmed ingen som helst arbetslivserfarenhet. För övrigt vet jag av egen erfarenhet att alla sjuka som vid årsskiftet blev utförsäkrade inte är kapabla att börja arbeta igen...
Självklart vill jag att ungdomarna skall ha jobb, dum vore jag väl annars eftersom jag själv är förälder om inte annat, men jag tycker att man måste se över saker och ting ordentligt innan man skrider till handling.
Man kan inte som nu agera från två olika håll där man i mitten kolliderar och det bara blir pannkaka av allt.
Det är lika självklart att man på något sätt skall subventionera ungdomarnas väg ut i arbetslivet, de är ju ändå vår framtid, men det skall inte inskränka på deras rättigheter.
För det första vill jag säga att det är alltid roligt när man får kommentarer på det man skriver. Fortsätt gärna med det.
Då det gäller din kommentar Lars Beckman, så tycker jag att Mona Sahlins debattinlägg i Göteborgsposten när det gäller subvensionerade anställningsformer till ungdomar låter bra. Likaså Byggnads löneform med lärlingslöner är ett bra sätt för ungdomar att så småningom, efter x antal timmar, bli fullbetalda. Detta tycker jag för övrigt att fler skulle ta efter.
Angående kommentaren om Skogs- och Träfacket tror jag mig veta att du har fel vilket framgår av nedanstående utdrag ur LAS:
"2 § Om det i en annan lag eller i en förordning som har meddelats med stöd av en lag finns särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, skall dessa föreskrifter gälla.
Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag."
Och som jag uppfattar din kommentar, så inskränker det på rättigheterna om det är som du säger.
Jag kan ha fel men jag ska undersöka saken närmare.
Det jag vill säga med mitt inlägg är att jag tycker att regeringen gjort fel som tvingat ut sjuka på arbetsmarknaden. Ungdomarna får därmed ett mycket sämre läge då de skall konkurrera med människor som ju ändå har arbetat och har en viss erfarenhet, gentemot ungdomarna som oftast kommer direkt från skolbänken och har därmed ingen som helst arbetslivserfarenhet. För övrigt vet jag av egen erfarenhet att alla sjuka som vid årsskiftet blev utförsäkrade inte är kapabla att börja arbeta igen...
Självklart vill jag att ungdomarna skall ha jobb, dum vore jag väl annars eftersom jag själv är förälder om inte annat, men jag tycker att man måste se över saker och ting ordentligt innan man skrider till handling.
Man kan inte som nu agera från två olika håll där man i mitten kolliderar och det bara blir pannkaka av allt.
Det är lika självklart att man på något sätt skall subventionera ungdomarnas väg ut i arbetslivet, de är ju ändå vår framtid, men det skall inte inskränka på deras rättigheter.
tisdag 12 januari 2010
Mitt kära Djurgår´n
Linköping och HV71 känner sig antagligen jagade av detta underbara gäng, hänförda av den allsmäktige Hardy Nilsson som kommit som en skänk från ovan och plockat ut varje uns av kunskap ur grabbarna.
Titta bara på Jimmie Ölvestad som redan nu har slagit sitt personliga rekord från säsongen 06/07.
Snacka om att den killen har Djurgårdshjärta...
GO FOR GOLD 2010!
Ungdomar VS Nyfriska
Som alla vet vid det här laget, så vill den borgerliga regeringen ha lägre ingångslöner för ungdomar så att de lättare skall få en anställning.
Hur låg behöver då denna ingångslön vara?
Dessa ungdomar skall konkurrera med gratis arbetskraft.
Med människor som inte längre har rätt att vara sjuka, och som tvingats ut på arbetsmarknaden som praktikanter för att få "arbetslivsintroduktion" som det så vackert står skrivet i utskick från arbetsförmedlingen till dessa människor .
Allt detta enligt direktiv från en borgerlig regering som skriker sig hesa över att så få ungdomar får jobb, men som i själva verket totalt saknar empati för Sveriges arbetarklass som enligt dem endast är lata och inte vill arbeta.
Kontentan av det hela blir alltså, med enkel matematik, att ingångslönen för dessa arbetslösa ungdomar blir noll och intet för att de skall kunna behålla sin konkurrenskraft mot de "nyfriska" som kastats ut för att på nytt lära sig att arbeta. I min värld skall man inte ställa två grupper mot varandra i kampen om arbete. Detta leder endast till frustration och ilska, och inte minst till lönesänkningar för hela arbetarkollektivet.
Nu är det dags för oss som fortfarande känner empati för våra medmänniskor att sätta ned foten och bromsa denna totala nedrustning av den svenska välfärden. Den borgerliga politiken går enbart ut på att förstärka utanförskapet istället för, som man säger, minska den.
Hur låg behöver då denna ingångslön vara?
Dessa ungdomar skall konkurrera med gratis arbetskraft.
Med människor som inte längre har rätt att vara sjuka, och som tvingats ut på arbetsmarknaden som praktikanter för att få "arbetslivsintroduktion" som det så vackert står skrivet i utskick från arbetsförmedlingen till dessa människor .
Allt detta enligt direktiv från en borgerlig regering som skriker sig hesa över att så få ungdomar får jobb, men som i själva verket totalt saknar empati för Sveriges arbetarklass som enligt dem endast är lata och inte vill arbeta.
Kontentan av det hela blir alltså, med enkel matematik, att ingångslönen för dessa arbetslösa ungdomar blir noll och intet för att de skall kunna behålla sin konkurrenskraft mot de "nyfriska" som kastats ut för att på nytt lära sig att arbeta. I min värld skall man inte ställa två grupper mot varandra i kampen om arbete. Detta leder endast till frustration och ilska, och inte minst till lönesänkningar för hela arbetarkollektivet.
Nu är det dags för oss som fortfarande känner empati för våra medmänniskor att sätta ned foten och bromsa denna totala nedrustning av den svenska välfärden. Den borgerliga politiken går enbart ut på att förstärka utanförskapet istället för, som man säger, minska den.
söndag 10 januari 2010
Revolution!?
Nytt år och en kyla som inte varit värre sedan krigsvintern 1941. Det enda man kan göra är att skotta snö, bära in ved och elda...
Nu är det sista dagen innan jag går tillbaks till mitt gamla jobb som rörmontör på Gävle Rörteam. Måste erkänna att man våndas lite, samtidigt som det ska bli roligt att träffa sina gamla jobbarkompisar. Men i dag skall man vara glad att man har ett arbete att gå till jämfört med alla de tusentals som varje morgon vaknar upp till en dag full av oro över att pengarna från a-kassan inte räcker till.
En tanke som slår mig när man ser på sittande regerings politik, är att det svenska folket måste vara ett folk som är som gjorda för att ledas av en diktator... Vi sitter i lunchrum och bodar och gnäller över regeringens nedmontering av den svenska välfärden, men när det kommer till kritan så finns det inte många som ställer sig upp och talar om sitt missnöje offentligt. Vi knyter våra händer i byxfickan istället för att sträcka våra knutna händer i luften och kräva ändring.
I Sandviken väster om Gävle hade man i december en manifestation för de arbetslösa och mot den passiva borgerliga regeringen där cirka 50 personer deltog. 50 personer av 37 000 invånare. 0,13 % av invånarna tog sig tid att i 30 minuter bry sig om de arbetslösa... Vart har solidariteten tagit vägen? Vi måste börja tänka mer på varandra och inte bara på oss själva i dessa tider då sittande regering gör allt för att straffa sjuka och arbetslösa med låga ersättningar och anklagelser om att de inte vill arbeta. Om vi hade befunnit oss i t.ex. Frankrike hade protesterna haglat över de styrande. Men inte i lilla Sverige. Vi fortsätter sitta i vår lilla kupa och knyter händerna i byxfickan...
Vi måste ut på gatorna, skriva elaka insändare i tidningarna, skrika högt för rättvisa och börja göra något för varandra!
Ack ja... Vart skall detta sluta...?
Nu är det sista dagen innan jag går tillbaks till mitt gamla jobb som rörmontör på Gävle Rörteam. Måste erkänna att man våndas lite, samtidigt som det ska bli roligt att träffa sina gamla jobbarkompisar. Men i dag skall man vara glad att man har ett arbete att gå till jämfört med alla de tusentals som varje morgon vaknar upp till en dag full av oro över att pengarna från a-kassan inte räcker till.
En tanke som slår mig när man ser på sittande regerings politik, är att det svenska folket måste vara ett folk som är som gjorda för att ledas av en diktator... Vi sitter i lunchrum och bodar och gnäller över regeringens nedmontering av den svenska välfärden, men när det kommer till kritan så finns det inte många som ställer sig upp och talar om sitt missnöje offentligt. Vi knyter våra händer i byxfickan istället för att sträcka våra knutna händer i luften och kräva ändring.
I Sandviken väster om Gävle hade man i december en manifestation för de arbetslösa och mot den passiva borgerliga regeringen där cirka 50 personer deltog. 50 personer av 37 000 invånare. 0,13 % av invånarna tog sig tid att i 30 minuter bry sig om de arbetslösa... Vart har solidariteten tagit vägen? Vi måste börja tänka mer på varandra och inte bara på oss själva i dessa tider då sittande regering gör allt för att straffa sjuka och arbetslösa med låga ersättningar och anklagelser om att de inte vill arbeta. Om vi hade befunnit oss i t.ex. Frankrike hade protesterna haglat över de styrande. Men inte i lilla Sverige. Vi fortsätter sitta i vår lilla kupa och knyter händerna i byxfickan...
Vi måste ut på gatorna, skriva elaka insändare i tidningarna, skrika högt för rättvisa och börja göra något för varandra!
Ack ja... Vart skall detta sluta...?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
