Revolution!?

Nytt år och en kyla som inte varit värre sedan krigsvintern 1941. Det enda man kan göra är att skotta snö, bära in ved och elda...

Nu är det sista dagen innan jag går tillbaks till mitt gamla jobb som rörmontör på Gävle Rörteam.  Måste erkänna att man våndas lite, samtidigt som det ska bli roligt att träffa sina gamla jobbarkompisar. Men i dag skall man vara glad att man har ett arbete att gå till jämfört med alla de tusentals som varje morgon vaknar upp till en dag full av oro över att pengarna från a-kassan inte räcker till.

En tanke som slår mig när man ser på sittande regerings politik, är att det svenska folket måste vara ett folk som är som gjorda för att ledas av en diktator... Vi sitter i lunchrum och bodar och gnäller över regeringens nedmontering av den svenska välfärden, men när det kommer till kritan så finns det inte många som ställer sig upp och talar om sitt missnöje offentligt. Vi knyter våra händer i byxfickan istället för att sträcka våra knutna händer i luften och kräva ändring.

I Sandviken väster om Gävle hade man i december en manifestation för de arbetslösa och mot den passiva borgerliga regeringen där cirka 50 personer deltog. 50 personer av 37 000 invånare. 0,13 % av invånarna tog sig tid att i 30 minuter bry sig om de arbetslösa... Vart har solidariteten tagit vägen? Vi måste börja tänka mer på varandra och inte bara på oss själva i dessa tider då sittande regering gör allt för att straffa sjuka och arbetslösa med låga ersättningar och anklagelser om att de inte vill arbeta. Om vi hade befunnit oss i t.ex. Frankrike hade protesterna haglat över de styrande. Men inte i lilla Sverige. Vi fortsätter sitta i vår lilla kupa och knyter händerna i byxfickan...

Vi måste ut på gatorna, skriva elaka insändare i tidningarna, skrika högt för rättvisa och börja göra något för varandra!

Ack ja... Vart skall detta sluta...?