Titta på bifogad länk hämtad från YouTube. Där kan man se en centerpartist som har klart för sig att byggbranchen inte är tillräckligt produktiv.
Till och med hans egna partikamrater dissar honom för hans smygfilmning...
Jonas Pettersson, Vilken fullblodsidiot...
onsdag 27 januari 2010
måndag 25 januari 2010
Djurgården
Tyvärr blev det förlust mot Brynäs i lördags, men oavgjort mot HV71 idag kan man väl inte klaga på?
Empati? Skulle inte tro det...
Jag hade tänkt skriva lite om orättvisa löner men efter att ha läst Aftonbladets debattartikel om den utförsäkrade Alexandra från Surahammar ändrade jag mig.
För att börja från början i denna rysare, dikterad av en regering som helt saknar empati i ordets rätta bemärkelse, har Alexandra varit sjukskriven sedan 2006 på grund av fibromyalgi, utmattningsdepression, lätt ångest och kognitiva minnessvårigheter. Den 12 oktober 2009 skrev denna kvinna sin första debattartikel i Aftonbladet där hon beskriver sin oro inför stundande utförsäkring. Hon skriver att hon är en 30-årig kvinna med tre barn där de minsta behöver hjälp med påklädning som inte är det lättaste då man lider av fibromyalgi.
Den 15 januari innevarande år då utförsäkringen är ett faktum, skriver Alexandra sin andra debattartikel i Aftonbladet där hon beskriver sin situation idag. Hon har bland annat bytt bostad eftersom hyran i bostadsrätten var för hög. Hon beskriver sitt första möte med handledarna från Arbetsförmedlingen som inte riktigt vet vad dom ska säga. Hennes oro är tydlig och bidrar säkert inte till hennes tillfriknande.
Då briserar bomben.
Idag den 25 januari besvarar två moderater, Helena Rivière och Gunnar Axén, ledamot respektive ordförande i socialförsäkringsutskottet, hennes debattartikel med orden:
"hon inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn. Hon vill vara kvar i sjukförsäkringen, ha sin försörjning därifrån och gå fri från krav".
Vilka sunda, empatiska människor kan uttala sig på detta vis om en medmänniska som en längre tid varit sjukskriven för bland annat ångest och depressioner? En medmänniska som de inte ens har träffat personligen. En medmänniska som är orolig för sina barns och sin egen framtid.
För den borgerliga regeringen finns tydligen inga medmänniskor. Arbetarklassen, sjuka och lytta, fattiga och utslagna skall rätta in sig i ledet och vara den rike tillags.
Det kära vänner, är empati i kapitalismens mening...
För att börja från början i denna rysare, dikterad av en regering som helt saknar empati i ordets rätta bemärkelse, har Alexandra varit sjukskriven sedan 2006 på grund av fibromyalgi, utmattningsdepression, lätt ångest och kognitiva minnessvårigheter. Den 12 oktober 2009 skrev denna kvinna sin första debattartikel i Aftonbladet där hon beskriver sin oro inför stundande utförsäkring. Hon skriver att hon är en 30-årig kvinna med tre barn där de minsta behöver hjälp med påklädning som inte är det lättaste då man lider av fibromyalgi.
Den 15 januari innevarande år då utförsäkringen är ett faktum, skriver Alexandra sin andra debattartikel i Aftonbladet där hon beskriver sin situation idag. Hon har bland annat bytt bostad eftersom hyran i bostadsrätten var för hög. Hon beskriver sitt första möte med handledarna från Arbetsförmedlingen som inte riktigt vet vad dom ska säga. Hennes oro är tydlig och bidrar säkert inte till hennes tillfriknande.
Då briserar bomben.
Idag den 25 januari besvarar två moderater, Helena Rivière och Gunnar Axén, ledamot respektive ordförande i socialförsäkringsutskottet, hennes debattartikel med orden:
"hon inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn. Hon vill vara kvar i sjukförsäkringen, ha sin försörjning därifrån och gå fri från krav".
Vilka sunda, empatiska människor kan uttala sig på detta vis om en medmänniska som en längre tid varit sjukskriven för bland annat ångest och depressioner? En medmänniska som de inte ens har träffat personligen. En medmänniska som är orolig för sina barns och sin egen framtid.
För den borgerliga regeringen finns tydligen inga medmänniskor. Arbetarklassen, sjuka och lytta, fattiga och utslagna skall rätta in sig i ledet och vara den rike tillags.
Det kära vänner, är empati i kapitalismens mening...
tisdag 19 januari 2010
Gratis övertid?!
Läste i metro i morse att allt fler arbetar övertid utan lön?!
Artikeln handlar om tjänstemän, men personligen tror jag att det ser ungefär lika ut inom LO-kollektivet.
Under 2009 gick 390 000 människor utan jobb samtidigt som hade de obetalda övertidstimmarna ökat till ofattbara 1 899 000 timmar! Hur är det då möjligt att så många går arbetslösa samtidigt som så många arbetar gratis?
En del av svaret är givetvis den pågående krisen där arbetsgivare känner sig pressade på grund av minskad lönsamhet, men ska vi arbetare behöva bränna ut oss i förtid för att företagen inte har en tillräcklig buffert när det börjar osa hett? Visst är det så att om företagen går omkull på grund av dålig lönsamhet, så finns det heller inga jobb.
Men jag tror personligen att många företagare utnyttjar situationen. Inte alla, men många arbetsgivare nog skrämmer upp sina anställda med hot om uppsägningar eller helt enkelt nedläggning av företaget.
Jag antar att jag retar många med mitt uttalande, men jag står fast vid mitt ord.
För att få bukt med detta stora problem, måste vi nog börja från grunden. Stress och psykisk press har aldrig varit bra, varken i arbetslivet eller privat.
Om vi tittar på den bransch jag är verksam i, byggbranschen, så har man där sett mer och mer pressade byggtider. Byggena skall i stort sett vara klara innan man har börjat gjuta grunden. Folk stressar, och att stress föder misstag vet alla. Man måste göra om och det leder till att tiden blir än mer knapp. Om vi kunde få bukt med detta tror jag mycket är vunnet.
Här tror jag att regeringen skall ta och tänka till lite och lämna mer i anslag till Arbetsmiljöverket i stället för att, som de bevisligen har gjort, dra ned på verksamheten.
Kom gärna med åsikter. Jag gillar att diskutera...
Artikeln handlar om tjänstemän, men personligen tror jag att det ser ungefär lika ut inom LO-kollektivet.
Under 2009 gick 390 000 människor utan jobb samtidigt som hade de obetalda övertidstimmarna ökat till ofattbara 1 899 000 timmar! Hur är det då möjligt att så många går arbetslösa samtidigt som så många arbetar gratis?
En del av svaret är givetvis den pågående krisen där arbetsgivare känner sig pressade på grund av minskad lönsamhet, men ska vi arbetare behöva bränna ut oss i förtid för att företagen inte har en tillräcklig buffert när det börjar osa hett? Visst är det så att om företagen går omkull på grund av dålig lönsamhet, så finns det heller inga jobb.
Men jag tror personligen att många företagare utnyttjar situationen. Inte alla, men många arbetsgivare nog skrämmer upp sina anställda med hot om uppsägningar eller helt enkelt nedläggning av företaget.
Jag antar att jag retar många med mitt uttalande, men jag står fast vid mitt ord.
För att få bukt med detta stora problem, måste vi nog börja från grunden. Stress och psykisk press har aldrig varit bra, varken i arbetslivet eller privat.
Om vi tittar på den bransch jag är verksam i, byggbranschen, så har man där sett mer och mer pressade byggtider. Byggena skall i stort sett vara klara innan man har börjat gjuta grunden. Folk stressar, och att stress föder misstag vet alla. Man måste göra om och det leder till att tiden blir än mer knapp. Om vi kunde få bukt med detta tror jag mycket är vunnet.
Här tror jag att regeringen skall ta och tänka till lite och lämna mer i anslag till Arbetsmiljöverket i stället för att, som de bevisligen har gjort, dra ned på verksamheten.
Kom gärna med åsikter. Jag gillar att diskutera...
måndag 18 januari 2010
Ulf Rönnmark...
...vilket skämt!
Jag brukar inte vara den som skyller förluster på domare och det tänker jag inte göra nu heller, men får man vara hur dålig som helst när man dömer en elitseriematch?
Vår käre Rönnmark härstammar från Stockholm och jag vet inte om det är därför som han inte tål Djurgården. I dagens match mot LHC gjorde han så många tavlor att Svenska Ishockeyförbundet borde ta ett allvarligt snack med karl´n ifråga...
Första perioden tycker jag att han skötte sig bra, men vad gjorde han i andra och tredje? Mer enögd domare får man nog leta efter.
Annars vann LHC rättvist efter att ha ägt matchen i första perioden där Ridderwall räddade DIF från att ha fått fler mål i baken i periodvilan.
Det är bara att bita ihop och komma igen till nästa match...
Jag brukar inte vara den som skyller förluster på domare och det tänker jag inte göra nu heller, men får man vara hur dålig som helst när man dömer en elitseriematch?
Vår käre Rönnmark härstammar från Stockholm och jag vet inte om det är därför som han inte tål Djurgården. I dagens match mot LHC gjorde han så många tavlor att Svenska Ishockeyförbundet borde ta ett allvarligt snack med karl´n ifråga...
Första perioden tycker jag att han skötte sig bra, men vad gjorde han i andra och tredje? Mer enögd domare får man nog leta efter.
Annars vann LHC rättvist efter att ha ägt matchen i första perioden där Ridderwall räddade DIF från att ha fått fler mål i baken i periodvilan.
Det är bara att bita ihop och komma igen till nästa match...
fredag 15 januari 2010
Suck...
Djurgården - Luleå 1 - 3
Menmen... Man kan inte alltid vara på topp...
onsdag 13 januari 2010
Missuppfattning
Då jag har läst kommentarer på andra bloggar angående mitt inlägg "Gott Nytt År" känner mig tvungen att kommentera detta då saker och ting inte riktigt framgår i sin helhet.
Jag skrev där bland annat;
"Själv har jag bara en dag till kvar på min projektanställning på Byggnads avdelning 26 i Gävle. Efter nio månader i hetluften skall man tillbaks ut i verkligheten. Frågan är då; var det som jag hade tänkt mig att jobba fackligt? Nja... inte riktigt måste jag erkänna. Arbetet som sådant kan jag inte klaga på, men det finns en hel del annat som inte direkt infriade mina förväntningar. Ibland kan man bli besviken när vissa människor visar sig vara helt annorlunda än vad man hade tänkt sig... Nu är det inte meningen att jag skall sitta här och beklaga mig. Jag hade säkert kunnat göra saker och ting annorlunda bara jag har fått reda på vad och hur..."
Missuppfattningar förekommer på alla arbetsplatser och så även inom fackföreningsrörelsen. Konstigt vore det annars eftersom det är en arbetsplats som alla andra.
Jag hade själv missuppfattat mina arbetsuppgifter på avdelningen, och i stridens hetta i lågkonjunkturens spår med många uppsägningar och förhandlingar, fanns det tyvärr inte tid att sitta ner och analysera arbetsinsatserna på avdelningen.
I det här fallet rörde det sig om en projektanställning på sex månader som sedan utökades med ytterligare tre månader. Min huvuduppgift skulle vara att rekrytera nya medlemmar, men eftersom arbetsbördan på ombudsmännen var stor, föll det även på min lott att hjälpa till med andra uppgifter såsom t.ex. RSO och studier.
Inlägget skrev jag sedan i ren frustration över att behöva lämna min tjänst som jag ändå tycker var väldigt givande och intressant då jag, som ni kanske märkt, brinner för dessa frågor, och det var absolut inte min mening att såga min arbetsgivare. Förövrigt så sitter jag med i avdelningsstyrelsen och är därmed även arbetsgivare.
Byggnads i Gästrikland såsom i hela Sverige, står sig fortfarande starkt, och personligen kommer jag att oförtrutet fortsätta mitt engagemang både inom fackföreningsrörelsen och inom politiken.
Jag skrev där bland annat;
"Själv har jag bara en dag till kvar på min projektanställning på Byggnads avdelning 26 i Gävle. Efter nio månader i hetluften skall man tillbaks ut i verkligheten. Frågan är då; var det som jag hade tänkt mig att jobba fackligt? Nja... inte riktigt måste jag erkänna. Arbetet som sådant kan jag inte klaga på, men det finns en hel del annat som inte direkt infriade mina förväntningar. Ibland kan man bli besviken när vissa människor visar sig vara helt annorlunda än vad man hade tänkt sig... Nu är det inte meningen att jag skall sitta här och beklaga mig. Jag hade säkert kunnat göra saker och ting annorlunda bara jag har fått reda på vad och hur..."
Missuppfattningar förekommer på alla arbetsplatser och så även inom fackföreningsrörelsen. Konstigt vore det annars eftersom det är en arbetsplats som alla andra.
Jag hade själv missuppfattat mina arbetsuppgifter på avdelningen, och i stridens hetta i lågkonjunkturens spår med många uppsägningar och förhandlingar, fanns det tyvärr inte tid att sitta ner och analysera arbetsinsatserna på avdelningen.
I det här fallet rörde det sig om en projektanställning på sex månader som sedan utökades med ytterligare tre månader. Min huvuduppgift skulle vara att rekrytera nya medlemmar, men eftersom arbetsbördan på ombudsmännen var stor, föll det även på min lott att hjälpa till med andra uppgifter såsom t.ex. RSO och studier.
Inlägget skrev jag sedan i ren frustration över att behöva lämna min tjänst som jag ändå tycker var väldigt givande och intressant då jag, som ni kanske märkt, brinner för dessa frågor, och det var absolut inte min mening att såga min arbetsgivare. Förövrigt så sitter jag med i avdelningsstyrelsen och är därmed även arbetsgivare.
Byggnads i Gästrikland såsom i hela Sverige, står sig fortfarande starkt, och personligen kommer jag att oförtrutet fortsätta mitt engagemang både inom fackföreningsrörelsen och inom politiken.
Svar till Lars Beckman...
... som kommenterade mitt sista inlägg "Ungdomar VS Nyfriska".
För det första vill jag säga att det är alltid roligt när man får kommentarer på det man skriver. Fortsätt gärna med det.
Då det gäller din kommentar Lars Beckman, så tycker jag att Mona Sahlins debattinlägg i Göteborgsposten när det gäller subvensionerade anställningsformer till ungdomar låter bra. Likaså Byggnads löneform med lärlingslöner är ett bra sätt för ungdomar att så småningom, efter x antal timmar, bli fullbetalda. Detta tycker jag för övrigt att fler skulle ta efter.
Angående kommentaren om Skogs- och Träfacket tror jag mig veta att du har fel vilket framgår av nedanstående utdrag ur LAS:
"2 § Om det i en annan lag eller i en förordning som har meddelats med stöd av en lag finns särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, skall dessa föreskrifter gälla.
Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag."
Och som jag uppfattar din kommentar, så inskränker det på rättigheterna om det är som du säger.
Jag kan ha fel men jag ska undersöka saken närmare.
Det jag vill säga med mitt inlägg är att jag tycker att regeringen gjort fel som tvingat ut sjuka på arbetsmarknaden. Ungdomarna får därmed ett mycket sämre läge då de skall konkurrera med människor som ju ändå har arbetat och har en viss erfarenhet, gentemot ungdomarna som oftast kommer direkt från skolbänken och har därmed ingen som helst arbetslivserfarenhet. För övrigt vet jag av egen erfarenhet att alla sjuka som vid årsskiftet blev utförsäkrade inte är kapabla att börja arbeta igen...
Självklart vill jag att ungdomarna skall ha jobb, dum vore jag väl annars eftersom jag själv är förälder om inte annat, men jag tycker att man måste se över saker och ting ordentligt innan man skrider till handling.
Man kan inte som nu agera från två olika håll där man i mitten kolliderar och det bara blir pannkaka av allt.
Det är lika självklart att man på något sätt skall subventionera ungdomarnas väg ut i arbetslivet, de är ju ändå vår framtid, men det skall inte inskränka på deras rättigheter.
För det första vill jag säga att det är alltid roligt när man får kommentarer på det man skriver. Fortsätt gärna med det.
Då det gäller din kommentar Lars Beckman, så tycker jag att Mona Sahlins debattinlägg i Göteborgsposten när det gäller subvensionerade anställningsformer till ungdomar låter bra. Likaså Byggnads löneform med lärlingslöner är ett bra sätt för ungdomar att så småningom, efter x antal timmar, bli fullbetalda. Detta tycker jag för övrigt att fler skulle ta efter.
Angående kommentaren om Skogs- och Träfacket tror jag mig veta att du har fel vilket framgår av nedanstående utdrag ur LAS:
"2 § Om det i en annan lag eller i en förordning som har meddelats med stöd av en lag finns särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, skall dessa föreskrifter gälla.
Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag."
Och som jag uppfattar din kommentar, så inskränker det på rättigheterna om det är som du säger.
Jag kan ha fel men jag ska undersöka saken närmare.
Det jag vill säga med mitt inlägg är att jag tycker att regeringen gjort fel som tvingat ut sjuka på arbetsmarknaden. Ungdomarna får därmed ett mycket sämre läge då de skall konkurrera med människor som ju ändå har arbetat och har en viss erfarenhet, gentemot ungdomarna som oftast kommer direkt från skolbänken och har därmed ingen som helst arbetslivserfarenhet. För övrigt vet jag av egen erfarenhet att alla sjuka som vid årsskiftet blev utförsäkrade inte är kapabla att börja arbeta igen...
Självklart vill jag att ungdomarna skall ha jobb, dum vore jag väl annars eftersom jag själv är förälder om inte annat, men jag tycker att man måste se över saker och ting ordentligt innan man skrider till handling.
Man kan inte som nu agera från två olika håll där man i mitten kolliderar och det bara blir pannkaka av allt.
Det är lika självklart att man på något sätt skall subventionera ungdomarnas väg ut i arbetslivet, de är ju ändå vår framtid, men det skall inte inskränka på deras rättigheter.
tisdag 12 januari 2010
Mitt kära Djurgår´n
Linköping och HV71 känner sig antagligen jagade av detta underbara gäng, hänförda av den allsmäktige Hardy Nilsson som kommit som en skänk från ovan och plockat ut varje uns av kunskap ur grabbarna.
Titta bara på Jimmie Ölvestad som redan nu har slagit sitt personliga rekord från säsongen 06/07.
Snacka om att den killen har Djurgårdshjärta...
GO FOR GOLD 2010!
Ungdomar VS Nyfriska
Som alla vet vid det här laget, så vill den borgerliga regeringen ha lägre ingångslöner för ungdomar så att de lättare skall få en anställning.
Hur låg behöver då denna ingångslön vara?
Dessa ungdomar skall konkurrera med gratis arbetskraft.
Med människor som inte längre har rätt att vara sjuka, och som tvingats ut på arbetsmarknaden som praktikanter för att få "arbetslivsintroduktion" som det så vackert står skrivet i utskick från arbetsförmedlingen till dessa människor .
Allt detta enligt direktiv från en borgerlig regering som skriker sig hesa över att så få ungdomar får jobb, men som i själva verket totalt saknar empati för Sveriges arbetarklass som enligt dem endast är lata och inte vill arbeta.
Kontentan av det hela blir alltså, med enkel matematik, att ingångslönen för dessa arbetslösa ungdomar blir noll och intet för att de skall kunna behålla sin konkurrenskraft mot de "nyfriska" som kastats ut för att på nytt lära sig att arbeta. I min värld skall man inte ställa två grupper mot varandra i kampen om arbete. Detta leder endast till frustration och ilska, och inte minst till lönesänkningar för hela arbetarkollektivet.
Nu är det dags för oss som fortfarande känner empati för våra medmänniskor att sätta ned foten och bromsa denna totala nedrustning av den svenska välfärden. Den borgerliga politiken går enbart ut på att förstärka utanförskapet istället för, som man säger, minska den.
Hur låg behöver då denna ingångslön vara?
Dessa ungdomar skall konkurrera med gratis arbetskraft.
Med människor som inte längre har rätt att vara sjuka, och som tvingats ut på arbetsmarknaden som praktikanter för att få "arbetslivsintroduktion" som det så vackert står skrivet i utskick från arbetsförmedlingen till dessa människor .
Allt detta enligt direktiv från en borgerlig regering som skriker sig hesa över att så få ungdomar får jobb, men som i själva verket totalt saknar empati för Sveriges arbetarklass som enligt dem endast är lata och inte vill arbeta.
Kontentan av det hela blir alltså, med enkel matematik, att ingångslönen för dessa arbetslösa ungdomar blir noll och intet för att de skall kunna behålla sin konkurrenskraft mot de "nyfriska" som kastats ut för att på nytt lära sig att arbeta. I min värld skall man inte ställa två grupper mot varandra i kampen om arbete. Detta leder endast till frustration och ilska, och inte minst till lönesänkningar för hela arbetarkollektivet.
Nu är det dags för oss som fortfarande känner empati för våra medmänniskor att sätta ned foten och bromsa denna totala nedrustning av den svenska välfärden. Den borgerliga politiken går enbart ut på att förstärka utanförskapet istället för, som man säger, minska den.
söndag 10 januari 2010
Revolution!?
Nytt år och en kyla som inte varit värre sedan krigsvintern 1941. Det enda man kan göra är att skotta snö, bära in ved och elda...
Nu är det sista dagen innan jag går tillbaks till mitt gamla jobb som rörmontör på Gävle Rörteam. Måste erkänna att man våndas lite, samtidigt som det ska bli roligt att träffa sina gamla jobbarkompisar. Men i dag skall man vara glad att man har ett arbete att gå till jämfört med alla de tusentals som varje morgon vaknar upp till en dag full av oro över att pengarna från a-kassan inte räcker till.
En tanke som slår mig när man ser på sittande regerings politik, är att det svenska folket måste vara ett folk som är som gjorda för att ledas av en diktator... Vi sitter i lunchrum och bodar och gnäller över regeringens nedmontering av den svenska välfärden, men när det kommer till kritan så finns det inte många som ställer sig upp och talar om sitt missnöje offentligt. Vi knyter våra händer i byxfickan istället för att sträcka våra knutna händer i luften och kräva ändring.
I Sandviken väster om Gävle hade man i december en manifestation för de arbetslösa och mot den passiva borgerliga regeringen där cirka 50 personer deltog. 50 personer av 37 000 invånare. 0,13 % av invånarna tog sig tid att i 30 minuter bry sig om de arbetslösa... Vart har solidariteten tagit vägen? Vi måste börja tänka mer på varandra och inte bara på oss själva i dessa tider då sittande regering gör allt för att straffa sjuka och arbetslösa med låga ersättningar och anklagelser om att de inte vill arbeta. Om vi hade befunnit oss i t.ex. Frankrike hade protesterna haglat över de styrande. Men inte i lilla Sverige. Vi fortsätter sitta i vår lilla kupa och knyter händerna i byxfickan...
Vi måste ut på gatorna, skriva elaka insändare i tidningarna, skrika högt för rättvisa och börja göra något för varandra!
Ack ja... Vart skall detta sluta...?
Nu är det sista dagen innan jag går tillbaks till mitt gamla jobb som rörmontör på Gävle Rörteam. Måste erkänna att man våndas lite, samtidigt som det ska bli roligt att träffa sina gamla jobbarkompisar. Men i dag skall man vara glad att man har ett arbete att gå till jämfört med alla de tusentals som varje morgon vaknar upp till en dag full av oro över att pengarna från a-kassan inte räcker till.
En tanke som slår mig när man ser på sittande regerings politik, är att det svenska folket måste vara ett folk som är som gjorda för att ledas av en diktator... Vi sitter i lunchrum och bodar och gnäller över regeringens nedmontering av den svenska välfärden, men när det kommer till kritan så finns det inte många som ställer sig upp och talar om sitt missnöje offentligt. Vi knyter våra händer i byxfickan istället för att sträcka våra knutna händer i luften och kräva ändring.
I Sandviken väster om Gävle hade man i december en manifestation för de arbetslösa och mot den passiva borgerliga regeringen där cirka 50 personer deltog. 50 personer av 37 000 invånare. 0,13 % av invånarna tog sig tid att i 30 minuter bry sig om de arbetslösa... Vart har solidariteten tagit vägen? Vi måste börja tänka mer på varandra och inte bara på oss själva i dessa tider då sittande regering gör allt för att straffa sjuka och arbetslösa med låga ersättningar och anklagelser om att de inte vill arbeta. Om vi hade befunnit oss i t.ex. Frankrike hade protesterna haglat över de styrande. Men inte i lilla Sverige. Vi fortsätter sitta i vår lilla kupa och knyter händerna i byxfickan...
Vi måste ut på gatorna, skriva elaka insändare i tidningarna, skrika högt för rättvisa och börja göra något för varandra!
Ack ja... Vart skall detta sluta...?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
