Empati? Skulle inte tro det...

Jag hade tänkt skriva lite om orättvisa löner men efter att ha läst Aftonbladets debattartikel om den utförsäkrade Alexandra från Surahammar ändrade jag mig.

För att börja från början i denna rysare, dikterad av en regering som helt saknar empati i ordets rätta bemärkelse, har Alexandra varit sjukskriven sedan 2006 på grund av fibromyalgi, utmattningsdepression, lätt ångest och kognitiva minnessvårigheter. Den 12 oktober 2009 skrev denna kvinna sin första debattartikel i Aftonbladet där hon beskriver sin oro inför stundande utförsäkring. Hon skriver att hon är en 30-årig kvinna med tre barn där de minsta behöver hjälp med påklädning som inte är det lättaste då man lider av fibromyalgi.

Den 15 januari innevarande år då utförsäkringen är ett faktum, skriver Alexandra sin andra debattartikel i Aftonbladet där hon beskriver sin situation idag. Hon har bland annat bytt bostad eftersom hyran i bostadsrätten var för hög. Hon beskriver sitt första möte med handledarna från Arbetsförmedlingen som inte riktigt vet vad dom ska säga. Hennes oro är tydlig och bidrar säkert inte till hennes tillfriknande.

Då briserar bomben.
Idag den 25 januari besvarar två moderater, Helena Rivière och Gunnar Axén, ledamot respektive ordförande i socialförsäkringsutskottet, hennes debattartikel med orden:
"hon inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn. Hon vill vara kvar i sjukförsäkringen, ha sin försörjning därifrån och gå fri från krav".

Vilka sunda, empatiska människor kan uttala sig på detta vis om en medmänniska som en längre tid varit sjukskriven för bland annat ångest och depressioner? En medmänniska som de inte ens har träffat personligen. En medmänniska som är orolig för sina barns och sin egen framtid.

För den borgerliga regeringen finns tydligen inga medmänniskor. Arbetarklassen, sjuka och lytta, fattiga och utslagna skall rätta in sig i ledet och vara den rike tillags.
Det kära vänner, är empati i kapitalismens mening...