tisdag 29 december 2009

Gott Nytt År!

Jahaja. Då närmar vi oss 2010 med stormsteg. Undrar vad som kommer att hända då? Släpper krisen? Hur går det i avtalsrörelsen? Kommer nuvarande regering att sitta kvar eller kommer svenska folket att ta sitt förnuft tillfånga? Frågorna är många men svaren kan vi bara se i efterhand. Tyvärr...

Däremot står det var och en fritt att hoppas. Själv hoppas jag att krisen släpper. Att fackföreningarna inte viker ned sig i avtalsrörelsen, och att det svenska folket tar sitt förnuft tillfånga och röstar med hjärtat. Hjärtat som ömmar för sina medmänniskor och inte för det egna jaget, som tyvärr har fått för stor plats i den borgerliga politiken.
Vi måste börja tänka på andra än oss själva om vi ska kunna få ett humant samhälle där alla kan leva och bo utan att behöva må dåligt.

Själv har jag bara en dag till kvar på min projektanställning på Byggnads avdelning 26 i Gävle. Efter nio månader i hetluften skall man tillbaks ut i verkligheten. Frågan är då; var det som jag hade tänkt mig att jobba fackligt? Nja... inte riktigt måste jag erkänna. Arbetet som sådant kan jag inte klaga på, men det finns en hel del annat som inte direkt infriade mina förväntningar. Ibland kan man bli besviken när vissa människor visar sig vara helt annorlunda än vad man hade tänkt sig... Nu är det inte meningen att jag skall sitta här och beklaga mig. Jag hade säkert kunnat göra saker och ting annorlunda bara jag har fått reda på vad och hur...

Till sist vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och på återseende 2010, då vi på nytt tar upp kampen mot kapitalismens kalla vindar.

tisdag 22 december 2009

Praktikplatser

Undrar om det finns någon baktanke bland borgerligheten i Sveriges nuvarande regering?
Det här med alla som blir utförsäkrade nu till nyår och skall ut på praktikplatser. Och jobblinjen.
Jobblinjen + Praktikplatser = Gratis arbetskraft...

De sjukskrivna blir utkastade i arbetslivet till skrupelfria arbetsgivare som inget hellre vill än att få tillgång till gratis arbetskraft. Visst finns det väl en och annan arbetsgivare som tycker att de ger en medmänniska en hjälpande hand, men jag tror inte att de är så många.

Maud Olofsson gnuggar antagligen sina händer när hon tänker tillbaka på vad hon och hennes kompisar har åstadkommit under de tre långa år som har gått;
Skattesänkningar till de som redan är stadd vid kassa, pigavdrag, nedläggning av SAAB med flera företag så att fler kan starta eget och därmed utnyttja gratis arbetskraft...
Listan på nuvarade regerings försämringar för gemene man kan göras hur lång som helst. Tyvärr så har jag inte tid att fördjupa mig i det just nu eftersom plikten kallar. Måste handla julmat och de sista julklapparna för den här gången...

måndag 21 december 2009

God Jul

Nu börjar vi närma oss jul och för en gångs skull ligger snön som ett gnistrande täcke utanför fönstret. Ljusen i och utanför alla hus lyser upp vår tillvaro i mörkret här i norr. Idag är det vintersolstånd och imorgon är det dags att gå mot ljusare tider.

I dessa dagar då människor stressar för att köpa julklappar till sina nära och kära, då barnen längtar efter jultomten och vi vuxna längtar efter julbordets alla läckerheter, kan man inte låta bli att tänka på alla de som redan har fått sin julklapp. Den bittra julklappen att företaget de arbetar på kommer att läggas ned...
Saab i Trollhättan, Ericsson i Gävle och alla andra små och medelstora företag som i finanskrisens spår inte längre kan hålla näsan ovanför vattenytan.

Några som också har fått sin julklapp är alla de som efter nyår helt plötsligt har blivit friska (enligt regeringens sätt att se på saken) och tvingas ut på den allt annat än ljusa arbetsmarknaden. Undrar hur julen blir för alla dessa tusentals människor...
Personligen kommer jag att skänka dessa människor en tanke och önska dem all lycka i framtiden och jag hoppas av hela mitt hjärta att de får ett riktigt Gott Nytt År.

Från det ena till det andra. Kul att man har blivit uppmärksammad i det stora landet i väst ;-) 7 besökare därifrån hittills. Skulle vara kul att veta vem eller vilka det är...

måndag 14 december 2009

Alltid Oavsett, Förevigt Djurgården...


Jag är tvungen att köra lite propaganda också... :-)

Just nu ser det ljust ut för Sverige

Nu verkar det som att det börjar bränna lite under fötterna på sittande regering.

Enligt den senaste SIFO-undersökningen har moderaterna rasat till 25,1 procent. Det kan ha att göra med Cristina Husmark Pehrssons hårda hantering av de långtidssjukskrivna.

Centern, med Maud Olofsson i täten, tangerar sitt sämsta valresultat någonsin från 1998 med 5,2 procent. Till det behövs knappast någon förklaring...

Kristdemokraterna skulle inte ens klara spärren på sina 3,7 procent.

Summa sumarum har borgarna just nu 37,1 procent medan det rödgröna laget har hela 52,2 procent av väljarrösterna. Lite smolk i bägaren finns dock eftersom sverigedemokraterna ser ut att ta sig in i riksdagen på 5 procent.

Om man nu skulle ta och analysera lite antar jag att det svenska folket börjar inse att nuvarande regering ser mest till de som redan har det bra, och högaktningsfullt skiter i den del av befolkningen som har det svårt.
Jag hoppas bara att man inser att sverigedemokraterna talar med klyven tunga, eftersom man i det lägret väkomnar arbetskraftinvandring, som ju de flesta verkar hänga upp sig på, men de vill inte att flyktingar skall komma hit. Nej där gäller devisen "kom hit och arbeta för en billig peng och sedan kan ni åka hem igen".

Vi får hoppas att SIFO´s siffror håller i sig till kommande val...

fredag 4 december 2009

Alla dessa bonusar...

Det är kris i gamla svedala som alla kanske har märkt.
Inga jobb och inga pengar, utom för vissa… direktörerna…
Direktörerna i Sverige idag har ingen kris vare sig när det gäller jobb eller pengar. Och anledningen till detta stavas BONUS.

Vi närmar oss en avtalsrörelse där Svenskt Näringsliv (SN) kräver ett nollavtal, de vill alltså inte ge oss vanliga arbetare några löneförhöjningar. Skillnaden mellan oss vanliga dödliga och storföretagens direktörer är milsvid när det gäller att få högre lön.

Vi kan ta Sandvik som exempel. Deras vd Lars Pettersson håvade in 2,3 miljoner kronor i bonus 2008. Utöver hans årsinkomst som låg på blyga 13 miljoner. Detta medan företaget varslat och personalen fått mindre pengar i plånboken efter IF Metalls krispaket.
2,3 miljoner. Det är alltså årslönen för lite mer än sex arbetare under ett år med en årsinkomst på 350 000 kronor.

Ericssons vd Carl-Henrik Svanberg hade en årsinkomst på 21,1 miljoner och en bonus på 8,1 miljoner. De flesta av Ericssons anställda på golvet är även de anslutna till IF Metall.

Är det rimligt att regeringen tillåter dessa miljonärer att fortsätta nyttja detta bonussystem när arbetarna i sin tur hjälper företagen genom att sänka sina löner, sina semesterersättningar, sina sjukpenninggrundande inkomster och sina pensioner?
Nej sätt stopp för detta vansinne och lägg dessa bonuspengar i företagen istället så att fler kan få arbeten.

Anledningen till detta bonussystem påstås av Svenskt Näringsliv vara att ”om inte svenska företagsledare skulle få denna bonus, finns det stor risk att de försvinner till företag utomlands”. Vilket kvalificerat skitsnack! Menar de på fullaste allvar att svenska företagsledare är så väl sedda ute i världen så att de skulle försvinna från landet för att få ett välbetalt jobb?
Skulle inte tro det...

Nej nu skall jag personligen ta min bonuskupong på 50 färska kronor och gå till Konsum och storhandla…

måndag 30 november 2009

Det sovande folket. Det är vi det...

Sådär ja. Nu har vår älskade regering ordnat så att vår semesterersättning försämras.
Då är det dags för nästa försämring. Nu ska det till nya regler i sjukförsäkringen...

Ungdomarna som den borgerliga koalitionen har vurmat för när det gäller LAS, får nu fötterna undansparkade rejält om de skulle bli sjuka.

Idag är det ju så att sjukersättningen baseras på förväntad inkomst. Det vill säga att när man börjar en anställning så anmäler man den sjukpenninggrundande inkomsten, alltså lönen, till försäkringskassan och får ersättning därefter.

Nu vill regeringen istället basera summan på den senaste tidens inkomster. Detta kommer naturligtvis att slå hårt mot ungdomar, studenter och alla andra som nyligen har börjat arbeta. Om personen ifråga skulle ha oturen att bli sjuk efter att nyligen ha börjat sin anställning, kan det falla sig så att han/hon blir helt utan ersättning om han/hon inte har haft någon inkomst den närmaste tiden före anställningen.

Dessutom vill sittande regering att alla som idag arbetar halvtid på grund av sjukdom eller liknande skall börja jobba heltid. Även denna grupp kommer att förlora på det nya sättet att räkna ut ersättningen, eftersom beräkningen kommer att göras på deltidslönen och inte den nya högre heltidslönen. Suck...

Hur mycket oreda kommer sittande regering att hinna ställa till med innan vi tar vårt förnuft tillfånga?
Jag hoppas verkligen att vi tar vårt förnuft tillfånga och röstar bort galningarna i september 2010 innan de skjuter skeppet Sverige i sank...

Den som är intresserad kan ju ladda ner Reinfeldts bok "Det sovande folket" där han bland annat skriver: ”Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion. Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras”.
Jag tycker att det säger allt om deras politik...

onsdag 25 november 2009

Solidaritet. Vad är det?

I århundraden, till och med i årtusenden, har arbetaren varit underställd arbetsgivaren. Men på 1800-talet började denna bild förändras. Flera fackföreningar bildades och växte sig starka, och de första landsomfattande förbunden som bildades var Typografförbundet och Postmannaförbundet år 1886.
Grunden i den fackliga ideologin var enkel: arbetare skulle inte konkurrera om jobben genom att godta sämre löner och anställningsvillkor än vad andra arbetare var beredda att acceptera.

År 1889 bildades Sveriges socialdemokratiska arbetarparti, SAP, för att de fackliga kraven politiskt skulle kunna framföras.
1898 bildades Landsorganisationen, LO, som en övergripande facklig samarbetsorganisation, och 1902 bildades Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, (numera Svenskt näringsliv, SN) som en motpart till arbetarrörelsen.

Mellan åren 1907-1909 följde hårda strider på arbetsmarknaden där arbetsgivare krävde att arbetarna skulle gå ur facken för att få jobb. Fackligt aktiva svartlistades och hindrades från att få arbete.
Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Men har arbetarna fått det bättre tack vare de olika fackföreningarna och deras samarbete med SAP?
Visst är det så. Kollektivavtal, allmän rösträtt, 8 timmars arbetsdag, arbetslöshetsförsäkring, folkpension, barnbidrag och sjukförsäkring för att nämna några förbättringar. Detta är solidaritet, där den stora massan får det bättre.

Idag har vi en borgerlig regering som i stort vill rasera det som arbetarrörelsen har byggt upp genom åren.
De vill ändra i lagen om anställningsskydd för att, som de säger, få en större flexibilitet på arbetsmarknaden. Med andra ord vill de att företagen skall få lättare att säga upp oönskad personal.
De har försämrat för de långtidssjukskrivna genom att tvinga ut dem i en arbetsmarknad där inte ens de fullt friska får arbete eftersom inga arbeten finns att få.
De vill ge ungdomar lägre löner och på så vis dumpa lönesättningen och skapa osund konkurrens om jobben. Kom ihåg den fackliga ideologin om att inte konkurrera om jobben genom att godta sämre lön.
De har även lagt fram en proposition i riksdagen om att försämra rätten till semesterlön, där de långtidssjukskrivna återigen drabbas hårdast.
De har försämrat, fördyrat och försvagat arbetslöshetsförsäkringen vilket har lett till att cirka 500 000 medlemmar har valt att lämna a-kassorna.
Detta är inte solidaritet. Att försämra våra arbetsvillkor och vår sociala trygghet, är att sakta men säkert frånta arbetarrörelsen det inflytande som under många år hjälp Sverige till att vara ett av världens mest solidariska länder.

Därför uppmanar jag er att vara solidariska mot era nära och kära, era vänner och bekanta, era grannar och arbetskamrater och rösta på det rödgröna laget vid riksdagsvalet hösten 2010.
Se till att svenska folket återfår sin sociala trygghet.

torsdag 19 november 2009

Analysera mera...

"Regeringen möter hotet om en arbetslöshet som riskerar att bita sig fast med en kraftfull politik för jobb och företagande. Med aktivt stöd till människor som drabbas av arbetslöshet. Vi tänker inte återvända till en politik där människor förpassas till passiva system och döljs i statistiken. I stället ska goda förutsättningar skapas för att människor ska komma tillbaka till jobb och trygghet, till arbetskamrater och gemenskap.

Politik är att välja. Vi väljer att sätta jobben först. Vi vill därför använda delar av det utrymme som nu finns till att ytterligare förstärka åtgärderna för att dämpa den stigande arbetslösheten, för att förhindra att människor fastnar i arbetslöshet och för att värna välfärdens kärna".

Ovanstående citat är hämtat ur Regeringsförklaringen 15 september 2009.

Om vi skulle ta och analysera lite ur denna förklaring, var hamnar vi då?

Vi börjar med: "Regeringen möter hotet om en arbetslöshet som riskerar att bita sig fast med en kraftfull politik för jobb och företagande".

Den kraftfulla politiken för jobb och företagande verkar i det närmaste ha stagnerat totalt.
Var finns jobben? Inte här i Sverige i alla fall där de få arbeten som finns jagas av gammal som ung, invandrare och svenskar, och sist men inte minst, de stackare som bevisligen är sjuka men som tvingas ut i arbetslivet av regeringens politik.

"Med aktivt stöd till människor som drabbas av arbetslöshet".

Menar de den storslagna lösningen med jobbcoacher?

"Vi tänker inte återvända till en politik där människor förpassas till passiva system och döljs i statistiken".

Idag skall de som varit arbetslösa en längre tid tillsammans med de som inte får vara sjukskrivna efter årsskiftet ut på "praktikplatser". Det om något är att dölja statistik. De praktikplatser det gäller är platser som istället har kunnat tillsättas av en arbetslös. Skillnaden är att den stackare som hamnar på en sådan praktikplats inte får betalt. Alltså gratis arbetskraft.

"I stället ska goda förutsättningar skapas för att människor ska komma tillbaka till jobb och trygghet, till arbetskamrater och gemenskap".

Vilka är förutsättningarna för att komma tillbaka till jobb och trygghet, till arbetskamrater och gemenskap?
Svaret på den frågan hoppas jag kunna besvara efter nästa stycke som lyder:
"Politik är att välja. Vi väljer att sätta jobben först. Vi vill därför använda delar av det utrymme som nu finns till att ytterligare förstärka åtgärderna för att dämpa den stigande arbetslösheten, för att förhindra att människor fastnar i arbetslöshet och för att värna välfärdens kärna".

Här påstår regeringen att de väljer att sätta jobben först. Hur patetiskt låter inte detta i mina öron. Se till att göra verklighet av vad ni lovar och få igång ett program som gör att bostadsbyggandet tar fart. Detta av den enkla anledningen att en byggnadsarbetare sätter tre andra i arbete. Detta gör att folk får en inkomst, och kan därmed konsumera för att i sin tur få hjulen i rullning i rätt riktning.

Analysen av denna del av Regeringsförklaringen är min egen, och det finns inga belägg för att jag har rätt i det jag säger, men jag tror att jag är rätt nära sanningen.

onsdag 18 november 2009

Jobba deltid? Skulle inte tro det...

Från och med 2008 får den som arbetar deltid vid sidan av a-kassan max 75 ersättningsdagar.
Beroende på antal timmar man arbetar dras antingen hel eller halv dag från perioden, och när de 75 dagarna är slut tvingas man att säga upp sig och bli arbetslös eller fortsätta arbeta deltid utan att kunna stämpla resten av tiden.

Syftet med denna regel är "att man inte ska fastna i ett beroende av a-kassan utan så snart som möjligt bli självförsörjande". Skärpningen beräknas spara drygt 8 miljarder kr mellan åren 2008 och 2010.

Och vad betyder nu detta för oss vanliga dödliga?

Självklart så finns det inte många som har råd att leva på endast en halvtidslön. Alla har ju som bekant inte hur mycket pengar som helst instoppat i madrassen. Är man t.ex. ensamstående med två barn och har en hyra som måste betalas varje månad, så finns det ingen möjlighet att leva på, i bästa fall, 8-10 000 brutto i månaden.

Och vad händer?

I de flesta fall väljer man att säga upp sig från sitt arbete för att få stämpla på heltid. Detta kan självklart vara vanskligt då man ändå har ett arbete, men vad väljer man mellan pest eller kolera...
Med andra ord står man till arbetsmarknadens förfogande i ett samhälle där antalet arbetslösa är bra mycket högre än antalet lediga arbeten, arbetslöshetsstatistiken ökar och regeringen sitter där och försöker inte det minsta förbättra villkoren för sina undersåtar.

Vi hade i slutet av oktober ca. 5,4 % av arbetskraften inskriven som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. 251 000 människor som vill ha jobb som inte finns. Siffran har ökat med 96 000 på ett år.
Visst kan vi skylla detta på lågkonjunkturen, men vad gör regeringen för att minska dessa siffror?
Jo de tvingar folk att leva på socialbidrag och anser att det svenska folket är så bekvämt att de inte vill arbeta. Istället borde man skapa arbetstillfällen genom att till exempel utöka möjligheten till ROT-avdrag, så att det även gäller komunala bostäder och andra hyresfastigheter. Titta bara på miljonprojekten i Stockholms förorter...

Jag hoppas att det svenska folket tar sitt förnuft tillfånga och röstar rött i september 2010...

söndag 15 november 2009

Jobbcoacher

Jag undrar om jag inte skall bli jobbcoach...

Enligt arbetsförmedlingens direktiv skall man hjälpa arbetslösa att skriva ett bra CV och hjälpa den arbetslöse med att ta kontakt med arbetsgivare.

Arbetsförmedlingen efterfrågar inga utredningsinsatser, ingen medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering, inte heller terapeutiskt stöd eller utbildningsinsatser.

En jobbcoach tjänar 9 000 kr på varje arbetslös som han/hon coachar i tre månader. Man får ha max 20 arbetslösa samtidigt och kan på ett år tjäna, i runda slängar, 720 000 kr, och det utan att det ställs några som helst krav på mig som coach att de arbetslösa får jobb. Om de arbetslösa mot förmodan skulle få ett jobb, får man en bonus på 2 000 kr per styck.

Som sagt, Jag undrar om jag inte skall bli jobbcoach...

Sven Otto Littorin. Varför inte ta och erkänna att allt detta är ett enda stort fiasko. Det har hittills kostat skattebetalarna runt 100 000 000 kr. 100 miljoner! Är detta verkligen försvarbart?
Dömda brottslingar och folk som är kraftigt skuldsatta skall coacha arbetslösa till att få arbeten som vi alla vet inte finns. Om jag vore i dina kläder Littorin så skulle jag, för att kunna ha lite heder kvar i kroppen, avgå med omedelbar verkan!

Då kanske du också kan bli jobbcoach Sven Otto...

fredag 13 november 2009

"Professorn"

Det finns en man som heter Marian Radetzki.
Han är professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet och är född i Polen 1936.

Han förespråkar bland annat att mindre språk, såsom svenskan, skall sluta användas till förmån för större språk som engelska.

Han menar också i sin bok "Den gröna myten" att ekonomisk tillväxt är lösningen på alla miljöproblem.
Det verkar vara en smart kille det här...

I en film av SSU som finns på Youtube kan man se denne man, när han sitter och förespråkar att det måste till en halvering av lönerna för de sämst betalda på arbetsmarknaden för att minska arbetslösheten.
Men jag rekomenderar att se hela intervjun ur programet "Striptease" med Janne Josefsson som sändes i SVT den 28/ 5 -97. Den håller på i ca 17 minuter, men det är väl använd tid...

Kunde Marian Radetzki bli professor så kan nog vem som helst bli det...

torsdag 12 november 2009

Dessa ungdomar...

Jag har länge undrat över varför det är så få ungdomar som engagerar sig fackligt.
Men nu tror jag att jag vet varför...

Jag har haft ansvaret på avdelningen att tillsätta en ungdomskommitté, och jag måste säga att jag trodde att det skulle bli en hård nöt att knäcka. Men serru de va de inte...
Efter 11 samtal hade jag fått ihop sex eldsjälar som inget hellre vill än att sätta sig in i det fackliga tänket.

Tre av dessa har gått Byggnads medlemsutbildning och även en ungdomsutbildning i Byggnads regi, och alla tre vill fortsätta utbilda sig!
Nästa anhalt på utbildningsstegen är en "Allmänfacklig ledarutbildning" som Byggnads anordnar vid kursgården Rönneberga som ligger på Lidingö i Stockholms natursköna skärgård. Ett ställe där både sinne, öga och gom får sitt lystmäte tillfredställt (så poetiskt ;-).

Med dessa unga eldsjälars engagemang tror jag att framtiden är säkrad i den fackliga sfären.

Så tillbaks till min undran över varför så få ungdomar som vill engagera sig. Det är helt enkelt så, att det är vi gamla stofiler som inte vågar, orkar, törs (välj det som passar) ställa frågan till dessa ungdomar om de är intresserade. Kom igen nu "gamlingar"! Ställ frågan! Vi lever inte hur länge som helst, och som jag ser det så borde vi väl lära upp ungdomarna medan vi lever. Sedan är det för sent...

Blått vs Rött

Jag skulle vilja att ni läser nedanstående länkar. Den första kan man säga är blåare än blått...
Den är skriven av en moderat vid namn Johnny Munkhammar och han är, vad ska man säga, vän av kapitalismen.

Den här tycker jag personligen är lite mer jordnära och lite mer samtydig med mina egna tankebanor.
Den är skriven som ett svar till Munkhammar och författad av Lars Folcke som har en helt annan syn på mänskligheten.

Läs och begrunda...

onsdag 11 november 2009

Maud Olofsson

Jag undrar vad Maud Olofsson tänker...

Tänker hon att om alla startar eget företag så försvinner arbetslösheten?

Men om alla som är arbetslösa idag startar eget och på så sätt får jobb, så borde det väl finnas jobb just nu så att ingen behöver vara arbetslös?  Ska alla, även de som jobbar på industrierna, starta eget och hyra ut sig själv och sina tjänster? Någon måste väl ändå behöva deras tjänster vare sig de är arbetstagare eller arbetsgivare/egna företagare, eller? Men då skulle det ju inte finnas någon arbetslöshet idag...? Jag får inte ihop det hur mycket jag än försöker...

Jag tror inte att hon tänker på det sättet över huvud taget...

Titta bara på det här med lagen om anställningsskydd (LAS).
Där vill ju centern med Maud i spetsen att företagen skall kunna göra undantag från turordningslistan med 10 anställda i alla företag, oavsett antalet anställda.
Jag undrar hur genomtänkt det är egentligen...
Skandinaviska enskilda banken (SEB) har i en undersökning bland 1 377 företag kommit fram till följande:

Majoriteten av dessa tycker att den svenska arbetsmarknaden fungerar som den ska, och upplever det som relativt oproblematiskt att rekrytera eller säga upp anställda. Och av de företag som inte har anställt de senaste sex månaderna, har 21 % uppgivit lågkonjunkturen som största anledning, medan endast 2 % har uppgivit LAS som anledning till att de ej har anställt personal.

På frågan om företagen under pågående lågkonjunktur upplevt att LAS tuordningsregler vid uppsägning lett till att de tvingats göra sig av med kompetens som de behövt ha kvar i företaget, svarar endast 8 % ja.

Då kommer man ju osökt fram till frågan om Maud & co har kommit fram till denna briljanta idé alldeles själva, för jag tvivlar på att de har hört sig för med de grupper som antagligen skulle rösta på centern...

Det va dagens lilla fundering. Hoppas att ni har åsikter och synpunkter.