Då var det över...
Onsdagen den 17 februari somnade min mamma in lungt och stilla. Nu behöver hon inte ha ont längre, och jag hoppas att hon får det bra där hon är nu. Jag saknar henne redan...
Som en arbetskamrat sa till mig;
"Det enda vi vet säkert är att vi alla kommer att dö, resten kan vi bara tro".
Kloka ord...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar