Titta på bifogad länk hämtad från YouTube. Där kan man se en centerpartist som har klart för sig att byggbranchen inte är tillräckligt produktiv.
Till och med hans egna partikamrater dissar honom för hans smygfilmning...
Jonas Pettersson, Vilken fullblodsidiot...
onsdag 27 januari 2010
måndag 25 januari 2010
Djurgården
Tyvärr blev det förlust mot Brynäs i lördags, men oavgjort mot HV71 idag kan man väl inte klaga på?
Empati? Skulle inte tro det...
Jag hade tänkt skriva lite om orättvisa löner men efter att ha läst Aftonbladets debattartikel om den utförsäkrade Alexandra från Surahammar ändrade jag mig.
För att börja från början i denna rysare, dikterad av en regering som helt saknar empati i ordets rätta bemärkelse, har Alexandra varit sjukskriven sedan 2006 på grund av fibromyalgi, utmattningsdepression, lätt ångest och kognitiva minnessvårigheter. Den 12 oktober 2009 skrev denna kvinna sin första debattartikel i Aftonbladet där hon beskriver sin oro inför stundande utförsäkring. Hon skriver att hon är en 30-årig kvinna med tre barn där de minsta behöver hjälp med påklädning som inte är det lättaste då man lider av fibromyalgi.
Den 15 januari innevarande år då utförsäkringen är ett faktum, skriver Alexandra sin andra debattartikel i Aftonbladet där hon beskriver sin situation idag. Hon har bland annat bytt bostad eftersom hyran i bostadsrätten var för hög. Hon beskriver sitt första möte med handledarna från Arbetsförmedlingen som inte riktigt vet vad dom ska säga. Hennes oro är tydlig och bidrar säkert inte till hennes tillfriknande.
Då briserar bomben.
Idag den 25 januari besvarar två moderater, Helena Rivière och Gunnar Axén, ledamot respektive ordförande i socialförsäkringsutskottet, hennes debattartikel med orden:
"hon inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn. Hon vill vara kvar i sjukförsäkringen, ha sin försörjning därifrån och gå fri från krav".
Vilka sunda, empatiska människor kan uttala sig på detta vis om en medmänniska som en längre tid varit sjukskriven för bland annat ångest och depressioner? En medmänniska som de inte ens har träffat personligen. En medmänniska som är orolig för sina barns och sin egen framtid.
För den borgerliga regeringen finns tydligen inga medmänniskor. Arbetarklassen, sjuka och lytta, fattiga och utslagna skall rätta in sig i ledet och vara den rike tillags.
Det kära vänner, är empati i kapitalismens mening...
För att börja från början i denna rysare, dikterad av en regering som helt saknar empati i ordets rätta bemärkelse, har Alexandra varit sjukskriven sedan 2006 på grund av fibromyalgi, utmattningsdepression, lätt ångest och kognitiva minnessvårigheter. Den 12 oktober 2009 skrev denna kvinna sin första debattartikel i Aftonbladet där hon beskriver sin oro inför stundande utförsäkring. Hon skriver att hon är en 30-årig kvinna med tre barn där de minsta behöver hjälp med påklädning som inte är det lättaste då man lider av fibromyalgi.
Den 15 januari innevarande år då utförsäkringen är ett faktum, skriver Alexandra sin andra debattartikel i Aftonbladet där hon beskriver sin situation idag. Hon har bland annat bytt bostad eftersom hyran i bostadsrätten var för hög. Hon beskriver sitt första möte med handledarna från Arbetsförmedlingen som inte riktigt vet vad dom ska säga. Hennes oro är tydlig och bidrar säkert inte till hennes tillfriknande.
Då briserar bomben.
Idag den 25 januari besvarar två moderater, Helena Rivière och Gunnar Axén, ledamot respektive ordförande i socialförsäkringsutskottet, hennes debattartikel med orden:
"hon inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn. Hon vill vara kvar i sjukförsäkringen, ha sin försörjning därifrån och gå fri från krav".
Vilka sunda, empatiska människor kan uttala sig på detta vis om en medmänniska som en längre tid varit sjukskriven för bland annat ångest och depressioner? En medmänniska som de inte ens har träffat personligen. En medmänniska som är orolig för sina barns och sin egen framtid.
För den borgerliga regeringen finns tydligen inga medmänniskor. Arbetarklassen, sjuka och lytta, fattiga och utslagna skall rätta in sig i ledet och vara den rike tillags.
Det kära vänner, är empati i kapitalismens mening...
tisdag 19 januari 2010
Gratis övertid?!
Läste i metro i morse att allt fler arbetar övertid utan lön?!
Artikeln handlar om tjänstemän, men personligen tror jag att det ser ungefär lika ut inom LO-kollektivet.
Under 2009 gick 390 000 människor utan jobb samtidigt som hade de obetalda övertidstimmarna ökat till ofattbara 1 899 000 timmar! Hur är det då möjligt att så många går arbetslösa samtidigt som så många arbetar gratis?
En del av svaret är givetvis den pågående krisen där arbetsgivare känner sig pressade på grund av minskad lönsamhet, men ska vi arbetare behöva bränna ut oss i förtid för att företagen inte har en tillräcklig buffert när det börjar osa hett? Visst är det så att om företagen går omkull på grund av dålig lönsamhet, så finns det heller inga jobb.
Men jag tror personligen att många företagare utnyttjar situationen. Inte alla, men många arbetsgivare nog skrämmer upp sina anställda med hot om uppsägningar eller helt enkelt nedläggning av företaget.
Jag antar att jag retar många med mitt uttalande, men jag står fast vid mitt ord.
För att få bukt med detta stora problem, måste vi nog börja från grunden. Stress och psykisk press har aldrig varit bra, varken i arbetslivet eller privat.
Om vi tittar på den bransch jag är verksam i, byggbranschen, så har man där sett mer och mer pressade byggtider. Byggena skall i stort sett vara klara innan man har börjat gjuta grunden. Folk stressar, och att stress föder misstag vet alla. Man måste göra om och det leder till att tiden blir än mer knapp. Om vi kunde få bukt med detta tror jag mycket är vunnet.
Här tror jag att regeringen skall ta och tänka till lite och lämna mer i anslag till Arbetsmiljöverket i stället för att, som de bevisligen har gjort, dra ned på verksamheten.
Kom gärna med åsikter. Jag gillar att diskutera...
Artikeln handlar om tjänstemän, men personligen tror jag att det ser ungefär lika ut inom LO-kollektivet.
Under 2009 gick 390 000 människor utan jobb samtidigt som hade de obetalda övertidstimmarna ökat till ofattbara 1 899 000 timmar! Hur är det då möjligt att så många går arbetslösa samtidigt som så många arbetar gratis?
En del av svaret är givetvis den pågående krisen där arbetsgivare känner sig pressade på grund av minskad lönsamhet, men ska vi arbetare behöva bränna ut oss i förtid för att företagen inte har en tillräcklig buffert när det börjar osa hett? Visst är det så att om företagen går omkull på grund av dålig lönsamhet, så finns det heller inga jobb.
Men jag tror personligen att många företagare utnyttjar situationen. Inte alla, men många arbetsgivare nog skrämmer upp sina anställda med hot om uppsägningar eller helt enkelt nedläggning av företaget.
Jag antar att jag retar många med mitt uttalande, men jag står fast vid mitt ord.
För att få bukt med detta stora problem, måste vi nog börja från grunden. Stress och psykisk press har aldrig varit bra, varken i arbetslivet eller privat.
Om vi tittar på den bransch jag är verksam i, byggbranschen, så har man där sett mer och mer pressade byggtider. Byggena skall i stort sett vara klara innan man har börjat gjuta grunden. Folk stressar, och att stress föder misstag vet alla. Man måste göra om och det leder till att tiden blir än mer knapp. Om vi kunde få bukt med detta tror jag mycket är vunnet.
Här tror jag att regeringen skall ta och tänka till lite och lämna mer i anslag till Arbetsmiljöverket i stället för att, som de bevisligen har gjort, dra ned på verksamheten.
Kom gärna med åsikter. Jag gillar att diskutera...
måndag 18 januari 2010
Ulf Rönnmark...
...vilket skämt!
Jag brukar inte vara den som skyller förluster på domare och det tänker jag inte göra nu heller, men får man vara hur dålig som helst när man dömer en elitseriematch?
Vår käre Rönnmark härstammar från Stockholm och jag vet inte om det är därför som han inte tål Djurgården. I dagens match mot LHC gjorde han så många tavlor att Svenska Ishockeyförbundet borde ta ett allvarligt snack med karl´n ifråga...
Första perioden tycker jag att han skötte sig bra, men vad gjorde han i andra och tredje? Mer enögd domare får man nog leta efter.
Annars vann LHC rättvist efter att ha ägt matchen i första perioden där Ridderwall räddade DIF från att ha fått fler mål i baken i periodvilan.
Det är bara att bita ihop och komma igen till nästa match...
Jag brukar inte vara den som skyller förluster på domare och det tänker jag inte göra nu heller, men får man vara hur dålig som helst när man dömer en elitseriematch?
Vår käre Rönnmark härstammar från Stockholm och jag vet inte om det är därför som han inte tål Djurgården. I dagens match mot LHC gjorde han så många tavlor att Svenska Ishockeyförbundet borde ta ett allvarligt snack med karl´n ifråga...
Första perioden tycker jag att han skötte sig bra, men vad gjorde han i andra och tredje? Mer enögd domare får man nog leta efter.
Annars vann LHC rättvist efter att ha ägt matchen i första perioden där Ridderwall räddade DIF från att ha fått fler mål i baken i periodvilan.
Det är bara att bita ihop och komma igen till nästa match...
fredag 15 januari 2010
Suck...
Djurgården - Luleå 1 - 3
Menmen... Man kan inte alltid vara på topp...
onsdag 13 januari 2010
Missuppfattning
Då jag har läst kommentarer på andra bloggar angående mitt inlägg "Gott Nytt År" känner mig tvungen att kommentera detta då saker och ting inte riktigt framgår i sin helhet.
Jag skrev där bland annat;
"Själv har jag bara en dag till kvar på min projektanställning på Byggnads avdelning 26 i Gävle. Efter nio månader i hetluften skall man tillbaks ut i verkligheten. Frågan är då; var det som jag hade tänkt mig att jobba fackligt? Nja... inte riktigt måste jag erkänna. Arbetet som sådant kan jag inte klaga på, men det finns en hel del annat som inte direkt infriade mina förväntningar. Ibland kan man bli besviken när vissa människor visar sig vara helt annorlunda än vad man hade tänkt sig... Nu är det inte meningen att jag skall sitta här och beklaga mig. Jag hade säkert kunnat göra saker och ting annorlunda bara jag har fått reda på vad och hur..."
Missuppfattningar förekommer på alla arbetsplatser och så även inom fackföreningsrörelsen. Konstigt vore det annars eftersom det är en arbetsplats som alla andra.
Jag hade själv missuppfattat mina arbetsuppgifter på avdelningen, och i stridens hetta i lågkonjunkturens spår med många uppsägningar och förhandlingar, fanns det tyvärr inte tid att sitta ner och analysera arbetsinsatserna på avdelningen.
I det här fallet rörde det sig om en projektanställning på sex månader som sedan utökades med ytterligare tre månader. Min huvuduppgift skulle vara att rekrytera nya medlemmar, men eftersom arbetsbördan på ombudsmännen var stor, föll det även på min lott att hjälpa till med andra uppgifter såsom t.ex. RSO och studier.
Inlägget skrev jag sedan i ren frustration över att behöva lämna min tjänst som jag ändå tycker var väldigt givande och intressant då jag, som ni kanske märkt, brinner för dessa frågor, och det var absolut inte min mening att såga min arbetsgivare. Förövrigt så sitter jag med i avdelningsstyrelsen och är därmed även arbetsgivare.
Byggnads i Gästrikland såsom i hela Sverige, står sig fortfarande starkt, och personligen kommer jag att oförtrutet fortsätta mitt engagemang både inom fackföreningsrörelsen och inom politiken.
Jag skrev där bland annat;
"Själv har jag bara en dag till kvar på min projektanställning på Byggnads avdelning 26 i Gävle. Efter nio månader i hetluften skall man tillbaks ut i verkligheten. Frågan är då; var det som jag hade tänkt mig att jobba fackligt? Nja... inte riktigt måste jag erkänna. Arbetet som sådant kan jag inte klaga på, men det finns en hel del annat som inte direkt infriade mina förväntningar. Ibland kan man bli besviken när vissa människor visar sig vara helt annorlunda än vad man hade tänkt sig... Nu är det inte meningen att jag skall sitta här och beklaga mig. Jag hade säkert kunnat göra saker och ting annorlunda bara jag har fått reda på vad och hur..."
Missuppfattningar förekommer på alla arbetsplatser och så även inom fackföreningsrörelsen. Konstigt vore det annars eftersom det är en arbetsplats som alla andra.
Jag hade själv missuppfattat mina arbetsuppgifter på avdelningen, och i stridens hetta i lågkonjunkturens spår med många uppsägningar och förhandlingar, fanns det tyvärr inte tid att sitta ner och analysera arbetsinsatserna på avdelningen.
I det här fallet rörde det sig om en projektanställning på sex månader som sedan utökades med ytterligare tre månader. Min huvuduppgift skulle vara att rekrytera nya medlemmar, men eftersom arbetsbördan på ombudsmännen var stor, föll det även på min lott att hjälpa till med andra uppgifter såsom t.ex. RSO och studier.
Inlägget skrev jag sedan i ren frustration över att behöva lämna min tjänst som jag ändå tycker var väldigt givande och intressant då jag, som ni kanske märkt, brinner för dessa frågor, och det var absolut inte min mening att såga min arbetsgivare. Förövrigt så sitter jag med i avdelningsstyrelsen och är därmed även arbetsgivare.
Byggnads i Gästrikland såsom i hela Sverige, står sig fortfarande starkt, och personligen kommer jag att oförtrutet fortsätta mitt engagemang både inom fackföreningsrörelsen och inom politiken.
Svar till Lars Beckman...
... som kommenterade mitt sista inlägg "Ungdomar VS Nyfriska".
För det första vill jag säga att det är alltid roligt när man får kommentarer på det man skriver. Fortsätt gärna med det.
Då det gäller din kommentar Lars Beckman, så tycker jag att Mona Sahlins debattinlägg i Göteborgsposten när det gäller subvensionerade anställningsformer till ungdomar låter bra. Likaså Byggnads löneform med lärlingslöner är ett bra sätt för ungdomar att så småningom, efter x antal timmar, bli fullbetalda. Detta tycker jag för övrigt att fler skulle ta efter.
Angående kommentaren om Skogs- och Träfacket tror jag mig veta att du har fel vilket framgår av nedanstående utdrag ur LAS:
"2 § Om det i en annan lag eller i en förordning som har meddelats med stöd av en lag finns särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, skall dessa föreskrifter gälla.
Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag."
Och som jag uppfattar din kommentar, så inskränker det på rättigheterna om det är som du säger.
Jag kan ha fel men jag ska undersöka saken närmare.
Det jag vill säga med mitt inlägg är att jag tycker att regeringen gjort fel som tvingat ut sjuka på arbetsmarknaden. Ungdomarna får därmed ett mycket sämre läge då de skall konkurrera med människor som ju ändå har arbetat och har en viss erfarenhet, gentemot ungdomarna som oftast kommer direkt från skolbänken och har därmed ingen som helst arbetslivserfarenhet. För övrigt vet jag av egen erfarenhet att alla sjuka som vid årsskiftet blev utförsäkrade inte är kapabla att börja arbeta igen...
Självklart vill jag att ungdomarna skall ha jobb, dum vore jag väl annars eftersom jag själv är förälder om inte annat, men jag tycker att man måste se över saker och ting ordentligt innan man skrider till handling.
Man kan inte som nu agera från två olika håll där man i mitten kolliderar och det bara blir pannkaka av allt.
Det är lika självklart att man på något sätt skall subventionera ungdomarnas väg ut i arbetslivet, de är ju ändå vår framtid, men det skall inte inskränka på deras rättigheter.
För det första vill jag säga att det är alltid roligt när man får kommentarer på det man skriver. Fortsätt gärna med det.
Då det gäller din kommentar Lars Beckman, så tycker jag att Mona Sahlins debattinlägg i Göteborgsposten när det gäller subvensionerade anställningsformer till ungdomar låter bra. Likaså Byggnads löneform med lärlingslöner är ett bra sätt för ungdomar att så småningom, efter x antal timmar, bli fullbetalda. Detta tycker jag för övrigt att fler skulle ta efter.
Angående kommentaren om Skogs- och Träfacket tror jag mig veta att du har fel vilket framgår av nedanstående utdrag ur LAS:
"2 § Om det i en annan lag eller i en förordning som har meddelats med stöd av en lag finns särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, skall dessa föreskrifter gälla.
Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag."
Och som jag uppfattar din kommentar, så inskränker det på rättigheterna om det är som du säger.
Jag kan ha fel men jag ska undersöka saken närmare.
Det jag vill säga med mitt inlägg är att jag tycker att regeringen gjort fel som tvingat ut sjuka på arbetsmarknaden. Ungdomarna får därmed ett mycket sämre läge då de skall konkurrera med människor som ju ändå har arbetat och har en viss erfarenhet, gentemot ungdomarna som oftast kommer direkt från skolbänken och har därmed ingen som helst arbetslivserfarenhet. För övrigt vet jag av egen erfarenhet att alla sjuka som vid årsskiftet blev utförsäkrade inte är kapabla att börja arbeta igen...
Självklart vill jag att ungdomarna skall ha jobb, dum vore jag väl annars eftersom jag själv är förälder om inte annat, men jag tycker att man måste se över saker och ting ordentligt innan man skrider till handling.
Man kan inte som nu agera från två olika håll där man i mitten kolliderar och det bara blir pannkaka av allt.
Det är lika självklart att man på något sätt skall subventionera ungdomarnas väg ut i arbetslivet, de är ju ändå vår framtid, men det skall inte inskränka på deras rättigheter.
tisdag 12 januari 2010
Mitt kära Djurgår´n
Linköping och HV71 känner sig antagligen jagade av detta underbara gäng, hänförda av den allsmäktige Hardy Nilsson som kommit som en skänk från ovan och plockat ut varje uns av kunskap ur grabbarna.
Titta bara på Jimmie Ölvestad som redan nu har slagit sitt personliga rekord från säsongen 06/07.
Snacka om att den killen har Djurgårdshjärta...
GO FOR GOLD 2010!
Ungdomar VS Nyfriska
Som alla vet vid det här laget, så vill den borgerliga regeringen ha lägre ingångslöner för ungdomar så att de lättare skall få en anställning.
Hur låg behöver då denna ingångslön vara?
Dessa ungdomar skall konkurrera med gratis arbetskraft.
Med människor som inte längre har rätt att vara sjuka, och som tvingats ut på arbetsmarknaden som praktikanter för att få "arbetslivsintroduktion" som det så vackert står skrivet i utskick från arbetsförmedlingen till dessa människor .
Allt detta enligt direktiv från en borgerlig regering som skriker sig hesa över att så få ungdomar får jobb, men som i själva verket totalt saknar empati för Sveriges arbetarklass som enligt dem endast är lata och inte vill arbeta.
Kontentan av det hela blir alltså, med enkel matematik, att ingångslönen för dessa arbetslösa ungdomar blir noll och intet för att de skall kunna behålla sin konkurrenskraft mot de "nyfriska" som kastats ut för att på nytt lära sig att arbeta. I min värld skall man inte ställa två grupper mot varandra i kampen om arbete. Detta leder endast till frustration och ilska, och inte minst till lönesänkningar för hela arbetarkollektivet.
Nu är det dags för oss som fortfarande känner empati för våra medmänniskor att sätta ned foten och bromsa denna totala nedrustning av den svenska välfärden. Den borgerliga politiken går enbart ut på att förstärka utanförskapet istället för, som man säger, minska den.
Hur låg behöver då denna ingångslön vara?
Dessa ungdomar skall konkurrera med gratis arbetskraft.
Med människor som inte längre har rätt att vara sjuka, och som tvingats ut på arbetsmarknaden som praktikanter för att få "arbetslivsintroduktion" som det så vackert står skrivet i utskick från arbetsförmedlingen till dessa människor .
Allt detta enligt direktiv från en borgerlig regering som skriker sig hesa över att så få ungdomar får jobb, men som i själva verket totalt saknar empati för Sveriges arbetarklass som enligt dem endast är lata och inte vill arbeta.
Kontentan av det hela blir alltså, med enkel matematik, att ingångslönen för dessa arbetslösa ungdomar blir noll och intet för att de skall kunna behålla sin konkurrenskraft mot de "nyfriska" som kastats ut för att på nytt lära sig att arbeta. I min värld skall man inte ställa två grupper mot varandra i kampen om arbete. Detta leder endast till frustration och ilska, och inte minst till lönesänkningar för hela arbetarkollektivet.
Nu är det dags för oss som fortfarande känner empati för våra medmänniskor att sätta ned foten och bromsa denna totala nedrustning av den svenska välfärden. Den borgerliga politiken går enbart ut på att förstärka utanförskapet istället för, som man säger, minska den.
söndag 10 januari 2010
Revolution!?
Nytt år och en kyla som inte varit värre sedan krigsvintern 1941. Det enda man kan göra är att skotta snö, bära in ved och elda...
Nu är det sista dagen innan jag går tillbaks till mitt gamla jobb som rörmontör på Gävle Rörteam. Måste erkänna att man våndas lite, samtidigt som det ska bli roligt att träffa sina gamla jobbarkompisar. Men i dag skall man vara glad att man har ett arbete att gå till jämfört med alla de tusentals som varje morgon vaknar upp till en dag full av oro över att pengarna från a-kassan inte räcker till.
En tanke som slår mig när man ser på sittande regerings politik, är att det svenska folket måste vara ett folk som är som gjorda för att ledas av en diktator... Vi sitter i lunchrum och bodar och gnäller över regeringens nedmontering av den svenska välfärden, men när det kommer till kritan så finns det inte många som ställer sig upp och talar om sitt missnöje offentligt. Vi knyter våra händer i byxfickan istället för att sträcka våra knutna händer i luften och kräva ändring.
I Sandviken väster om Gävle hade man i december en manifestation för de arbetslösa och mot den passiva borgerliga regeringen där cirka 50 personer deltog. 50 personer av 37 000 invånare. 0,13 % av invånarna tog sig tid att i 30 minuter bry sig om de arbetslösa... Vart har solidariteten tagit vägen? Vi måste börja tänka mer på varandra och inte bara på oss själva i dessa tider då sittande regering gör allt för att straffa sjuka och arbetslösa med låga ersättningar och anklagelser om att de inte vill arbeta. Om vi hade befunnit oss i t.ex. Frankrike hade protesterna haglat över de styrande. Men inte i lilla Sverige. Vi fortsätter sitta i vår lilla kupa och knyter händerna i byxfickan...
Vi måste ut på gatorna, skriva elaka insändare i tidningarna, skrika högt för rättvisa och börja göra något för varandra!
Ack ja... Vart skall detta sluta...?
Nu är det sista dagen innan jag går tillbaks till mitt gamla jobb som rörmontör på Gävle Rörteam. Måste erkänna att man våndas lite, samtidigt som det ska bli roligt att träffa sina gamla jobbarkompisar. Men i dag skall man vara glad att man har ett arbete att gå till jämfört med alla de tusentals som varje morgon vaknar upp till en dag full av oro över att pengarna från a-kassan inte räcker till.
En tanke som slår mig när man ser på sittande regerings politik, är att det svenska folket måste vara ett folk som är som gjorda för att ledas av en diktator... Vi sitter i lunchrum och bodar och gnäller över regeringens nedmontering av den svenska välfärden, men när det kommer till kritan så finns det inte många som ställer sig upp och talar om sitt missnöje offentligt. Vi knyter våra händer i byxfickan istället för att sträcka våra knutna händer i luften och kräva ändring.
I Sandviken väster om Gävle hade man i december en manifestation för de arbetslösa och mot den passiva borgerliga regeringen där cirka 50 personer deltog. 50 personer av 37 000 invånare. 0,13 % av invånarna tog sig tid att i 30 minuter bry sig om de arbetslösa... Vart har solidariteten tagit vägen? Vi måste börja tänka mer på varandra och inte bara på oss själva i dessa tider då sittande regering gör allt för att straffa sjuka och arbetslösa med låga ersättningar och anklagelser om att de inte vill arbeta. Om vi hade befunnit oss i t.ex. Frankrike hade protesterna haglat över de styrande. Men inte i lilla Sverige. Vi fortsätter sitta i vår lilla kupa och knyter händerna i byxfickan...
Vi måste ut på gatorna, skriva elaka insändare i tidningarna, skrika högt för rättvisa och börja göra något för varandra!
Ack ja... Vart skall detta sluta...?
tisdag 29 december 2009
Gott Nytt År!
Jahaja. Då närmar vi oss 2010 med stormsteg. Undrar vad som kommer att hända då? Släpper krisen? Hur går det i avtalsrörelsen? Kommer nuvarande regering att sitta kvar eller kommer svenska folket att ta sitt förnuft tillfånga? Frågorna är många men svaren kan vi bara se i efterhand. Tyvärr...
Däremot står det var och en fritt att hoppas. Själv hoppas jag att krisen släpper. Att fackföreningarna inte viker ned sig i avtalsrörelsen, och att det svenska folket tar sitt förnuft tillfånga och röstar med hjärtat. Hjärtat som ömmar för sina medmänniskor och inte för det egna jaget, som tyvärr har fått för stor plats i den borgerliga politiken.
Vi måste börja tänka på andra än oss själva om vi ska kunna få ett humant samhälle där alla kan leva och bo utan att behöva må dåligt.
Själv har jag bara en dag till kvar på min projektanställning på Byggnads avdelning 26 i Gävle. Efter nio månader i hetluften skall man tillbaks ut i verkligheten. Frågan är då; var det som jag hade tänkt mig att jobba fackligt? Nja... inte riktigt måste jag erkänna. Arbetet som sådant kan jag inte klaga på, men det finns en hel del annat som inte direkt infriade mina förväntningar. Ibland kan man bli besviken när vissa människor visar sig vara helt annorlunda än vad man hade tänkt sig... Nu är det inte meningen att jag skall sitta här och beklaga mig. Jag hade säkert kunnat göra saker och ting annorlunda bara jag har fått reda på vad och hur...
Till sist vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och på återseende 2010, då vi på nytt tar upp kampen mot kapitalismens kalla vindar.
Däremot står det var och en fritt att hoppas. Själv hoppas jag att krisen släpper. Att fackföreningarna inte viker ned sig i avtalsrörelsen, och att det svenska folket tar sitt förnuft tillfånga och röstar med hjärtat. Hjärtat som ömmar för sina medmänniskor och inte för det egna jaget, som tyvärr har fått för stor plats i den borgerliga politiken.
Vi måste börja tänka på andra än oss själva om vi ska kunna få ett humant samhälle där alla kan leva och bo utan att behöva må dåligt.
Själv har jag bara en dag till kvar på min projektanställning på Byggnads avdelning 26 i Gävle. Efter nio månader i hetluften skall man tillbaks ut i verkligheten. Frågan är då; var det som jag hade tänkt mig att jobba fackligt? Nja... inte riktigt måste jag erkänna. Arbetet som sådant kan jag inte klaga på, men det finns en hel del annat som inte direkt infriade mina förväntningar. Ibland kan man bli besviken när vissa människor visar sig vara helt annorlunda än vad man hade tänkt sig... Nu är det inte meningen att jag skall sitta här och beklaga mig. Jag hade säkert kunnat göra saker och ting annorlunda bara jag har fått reda på vad och hur...
Till sist vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och på återseende 2010, då vi på nytt tar upp kampen mot kapitalismens kalla vindar.
tisdag 22 december 2009
Praktikplatser
Undrar om det finns någon baktanke bland borgerligheten i Sveriges nuvarande regering?
Det här med alla som blir utförsäkrade nu till nyår och skall ut på praktikplatser. Och jobblinjen.
Jobblinjen + Praktikplatser = Gratis arbetskraft...
De sjukskrivna blir utkastade i arbetslivet till skrupelfria arbetsgivare som inget hellre vill än att få tillgång till gratis arbetskraft. Visst finns det väl en och annan arbetsgivare som tycker att de ger en medmänniska en hjälpande hand, men jag tror inte att de är så många.
Maud Olofsson gnuggar antagligen sina händer när hon tänker tillbaka på vad hon och hennes kompisar har åstadkommit under de tre långa år som har gått;
Skattesänkningar till de som redan är stadd vid kassa, pigavdrag, nedläggning av SAAB med flera företag så att fler kan starta eget och därmed utnyttja gratis arbetskraft...
Listan på nuvarade regerings försämringar för gemene man kan göras hur lång som helst. Tyvärr så har jag inte tid att fördjupa mig i det just nu eftersom plikten kallar. Måste handla julmat och de sista julklapparna för den här gången...
Det här med alla som blir utförsäkrade nu till nyår och skall ut på praktikplatser. Och jobblinjen.
Jobblinjen + Praktikplatser = Gratis arbetskraft...
De sjukskrivna blir utkastade i arbetslivet till skrupelfria arbetsgivare som inget hellre vill än att få tillgång till gratis arbetskraft. Visst finns det väl en och annan arbetsgivare som tycker att de ger en medmänniska en hjälpande hand, men jag tror inte att de är så många.
Maud Olofsson gnuggar antagligen sina händer när hon tänker tillbaka på vad hon och hennes kompisar har åstadkommit under de tre långa år som har gått;
Skattesänkningar till de som redan är stadd vid kassa, pigavdrag, nedläggning av SAAB med flera företag så att fler kan starta eget och därmed utnyttja gratis arbetskraft...
Listan på nuvarade regerings försämringar för gemene man kan göras hur lång som helst. Tyvärr så har jag inte tid att fördjupa mig i det just nu eftersom plikten kallar. Måste handla julmat och de sista julklapparna för den här gången...
måndag 21 december 2009
God Jul
Nu börjar vi närma oss jul och för en gångs skull ligger snön som ett gnistrande täcke utanför fönstret. Ljusen i och utanför alla hus lyser upp vår tillvaro i mörkret här i norr. Idag är det vintersolstånd och imorgon är det dags att gå mot ljusare tider.
I dessa dagar då människor stressar för att köpa julklappar till sina nära och kära, då barnen längtar efter jultomten och vi vuxna längtar efter julbordets alla läckerheter, kan man inte låta bli att tänka på alla de som redan har fått sin julklapp. Den bittra julklappen att företaget de arbetar på kommer att läggas ned...
Saab i Trollhättan, Ericsson i Gävle och alla andra små och medelstora företag som i finanskrisens spår inte längre kan hålla näsan ovanför vattenytan.
Några som också har fått sin julklapp är alla de som efter nyår helt plötsligt har blivit friska (enligt regeringens sätt att se på saken) och tvingas ut på den allt annat än ljusa arbetsmarknaden. Undrar hur julen blir för alla dessa tusentals människor...
Personligen kommer jag att skänka dessa människor en tanke och önska dem all lycka i framtiden och jag hoppas av hela mitt hjärta att de får ett riktigt Gott Nytt År.
Från det ena till det andra. Kul att man har blivit uppmärksammad i det stora landet i väst ;-) 7 besökare därifrån hittills. Skulle vara kul att veta vem eller vilka det är...
I dessa dagar då människor stressar för att köpa julklappar till sina nära och kära, då barnen längtar efter jultomten och vi vuxna längtar efter julbordets alla läckerheter, kan man inte låta bli att tänka på alla de som redan har fått sin julklapp. Den bittra julklappen att företaget de arbetar på kommer att läggas ned...
Saab i Trollhättan, Ericsson i Gävle och alla andra små och medelstora företag som i finanskrisens spår inte längre kan hålla näsan ovanför vattenytan.
Några som också har fått sin julklapp är alla de som efter nyår helt plötsligt har blivit friska (enligt regeringens sätt att se på saken) och tvingas ut på den allt annat än ljusa arbetsmarknaden. Undrar hur julen blir för alla dessa tusentals människor...
Personligen kommer jag att skänka dessa människor en tanke och önska dem all lycka i framtiden och jag hoppas av hela mitt hjärta att de får ett riktigt Gott Nytt År.
Från det ena till det andra. Kul att man har blivit uppmärksammad i det stora landet i väst ;-) 7 besökare därifrån hittills. Skulle vara kul att veta vem eller vilka det är...
måndag 14 december 2009
Just nu ser det ljust ut för Sverige
Nu verkar det som att det börjar bränna lite under fötterna på sittande regering.
Enligt den senaste SIFO-undersökningen har moderaterna rasat till 25,1 procent. Det kan ha att göra med Cristina Husmark Pehrssons hårda hantering av de långtidssjukskrivna.
Centern, med Maud Olofsson i täten, tangerar sitt sämsta valresultat någonsin från 1998 med 5,2 procent. Till det behövs knappast någon förklaring...
Kristdemokraterna skulle inte ens klara spärren på sina 3,7 procent.
Summa sumarum har borgarna just nu 37,1 procent medan det rödgröna laget har hela 52,2 procent av väljarrösterna. Lite smolk i bägaren finns dock eftersom sverigedemokraterna ser ut att ta sig in i riksdagen på 5 procent.
Om man nu skulle ta och analysera lite antar jag att det svenska folket börjar inse att nuvarande regering ser mest till de som redan har det bra, och högaktningsfullt skiter i den del av befolkningen som har det svårt.
Jag hoppas bara att man inser att sverigedemokraterna talar med klyven tunga, eftersom man i det lägret väkomnar arbetskraftinvandring, som ju de flesta verkar hänga upp sig på, men de vill inte att flyktingar skall komma hit. Nej där gäller devisen "kom hit och arbeta för en billig peng och sedan kan ni åka hem igen".
Vi får hoppas att SIFO´s siffror håller i sig till kommande val...
Enligt den senaste SIFO-undersökningen har moderaterna rasat till 25,1 procent. Det kan ha att göra med Cristina Husmark Pehrssons hårda hantering av de långtidssjukskrivna.
Centern, med Maud Olofsson i täten, tangerar sitt sämsta valresultat någonsin från 1998 med 5,2 procent. Till det behövs knappast någon förklaring...
Kristdemokraterna skulle inte ens klara spärren på sina 3,7 procent.
Summa sumarum har borgarna just nu 37,1 procent medan det rödgröna laget har hela 52,2 procent av väljarrösterna. Lite smolk i bägaren finns dock eftersom sverigedemokraterna ser ut att ta sig in i riksdagen på 5 procent.
Om man nu skulle ta och analysera lite antar jag att det svenska folket börjar inse att nuvarande regering ser mest till de som redan har det bra, och högaktningsfullt skiter i den del av befolkningen som har det svårt.
Jag hoppas bara att man inser att sverigedemokraterna talar med klyven tunga, eftersom man i det lägret väkomnar arbetskraftinvandring, som ju de flesta verkar hänga upp sig på, men de vill inte att flyktingar skall komma hit. Nej där gäller devisen "kom hit och arbeta för en billig peng och sedan kan ni åka hem igen".
Vi får hoppas att SIFO´s siffror håller i sig till kommande val...
fredag 4 december 2009
Alla dessa bonusar...
Det är kris i gamla svedala som alla kanske har märkt.
Inga jobb och inga pengar, utom för vissa… direktörerna…
Direktörerna i Sverige idag har ingen kris vare sig när det gäller jobb eller pengar. Och anledningen till detta stavas BONUS.
Vi närmar oss en avtalsrörelse där Svenskt Näringsliv (SN) kräver ett nollavtal, de vill alltså inte ge oss vanliga arbetare några löneförhöjningar. Skillnaden mellan oss vanliga dödliga och storföretagens direktörer är milsvid när det gäller att få högre lön.
Vi kan ta Sandvik som exempel. Deras vd Lars Pettersson håvade in 2,3 miljoner kronor i bonus 2008. Utöver hans årsinkomst som låg på blyga 13 miljoner. Detta medan företaget varslat och personalen fått mindre pengar i plånboken efter IF Metalls krispaket.
2,3 miljoner. Det är alltså årslönen för lite mer än sex arbetare under ett år med en årsinkomst på 350 000 kronor.
Ericssons vd Carl-Henrik Svanberg hade en årsinkomst på 21,1 miljoner och en bonus på 8,1 miljoner. De flesta av Ericssons anställda på golvet är även de anslutna till IF Metall.
Är det rimligt att regeringen tillåter dessa miljonärer att fortsätta nyttja detta bonussystem när arbetarna i sin tur hjälper företagen genom att sänka sina löner, sina semesterersättningar, sina sjukpenninggrundande inkomster och sina pensioner?
Nej sätt stopp för detta vansinne och lägg dessa bonuspengar i företagen istället så att fler kan få arbeten.
Anledningen till detta bonussystem påstås av Svenskt Näringsliv vara att ”om inte svenska företagsledare skulle få denna bonus, finns det stor risk att de försvinner till företag utomlands”. Vilket kvalificerat skitsnack! Menar de på fullaste allvar att svenska företagsledare är så väl sedda ute i världen så att de skulle försvinna från landet för att få ett välbetalt jobb?
Skulle inte tro det...
Nej nu skall jag personligen ta min bonuskupong på 50 färska kronor och gå till Konsum och storhandla…
Inga jobb och inga pengar, utom för vissa… direktörerna…
Direktörerna i Sverige idag har ingen kris vare sig när det gäller jobb eller pengar. Och anledningen till detta stavas BONUS.
Vi närmar oss en avtalsrörelse där Svenskt Näringsliv (SN) kräver ett nollavtal, de vill alltså inte ge oss vanliga arbetare några löneförhöjningar. Skillnaden mellan oss vanliga dödliga och storföretagens direktörer är milsvid när det gäller att få högre lön.
Vi kan ta Sandvik som exempel. Deras vd Lars Pettersson håvade in 2,3 miljoner kronor i bonus 2008. Utöver hans årsinkomst som låg på blyga 13 miljoner. Detta medan företaget varslat och personalen fått mindre pengar i plånboken efter IF Metalls krispaket.
2,3 miljoner. Det är alltså årslönen för lite mer än sex arbetare under ett år med en årsinkomst på 350 000 kronor.
Ericssons vd Carl-Henrik Svanberg hade en årsinkomst på 21,1 miljoner och en bonus på 8,1 miljoner. De flesta av Ericssons anställda på golvet är även de anslutna till IF Metall.
Är det rimligt att regeringen tillåter dessa miljonärer att fortsätta nyttja detta bonussystem när arbetarna i sin tur hjälper företagen genom att sänka sina löner, sina semesterersättningar, sina sjukpenninggrundande inkomster och sina pensioner?
Nej sätt stopp för detta vansinne och lägg dessa bonuspengar i företagen istället så att fler kan få arbeten.
Anledningen till detta bonussystem påstås av Svenskt Näringsliv vara att ”om inte svenska företagsledare skulle få denna bonus, finns det stor risk att de försvinner till företag utomlands”. Vilket kvalificerat skitsnack! Menar de på fullaste allvar att svenska företagsledare är så väl sedda ute i världen så att de skulle försvinna från landet för att få ett välbetalt jobb?
Skulle inte tro det...
Nej nu skall jag personligen ta min bonuskupong på 50 färska kronor och gå till Konsum och storhandla…
måndag 30 november 2009
Det sovande folket. Det är vi det...
Sådär ja. Nu har vår älskade regering ordnat så att vår semesterersättning försämras.
Då är det dags för nästa försämring. Nu ska det till nya regler i sjukförsäkringen...
Ungdomarna som den borgerliga koalitionen har vurmat för när det gäller LAS, får nu fötterna undansparkade rejält om de skulle bli sjuka.
Idag är det ju så att sjukersättningen baseras på förväntad inkomst. Det vill säga att när man börjar en anställning så anmäler man den sjukpenninggrundande inkomsten, alltså lönen, till försäkringskassan och får ersättning därefter.
Nu vill regeringen istället basera summan på den senaste tidens inkomster. Detta kommer naturligtvis att slå hårt mot ungdomar, studenter och alla andra som nyligen har börjat arbeta. Om personen ifråga skulle ha oturen att bli sjuk efter att nyligen ha börjat sin anställning, kan det falla sig så att han/hon blir helt utan ersättning om han/hon inte har haft någon inkomst den närmaste tiden före anställningen.
Dessutom vill sittande regering att alla som idag arbetar halvtid på grund av sjukdom eller liknande skall börja jobba heltid. Även denna grupp kommer att förlora på det nya sättet att räkna ut ersättningen, eftersom beräkningen kommer att göras på deltidslönen och inte den nya högre heltidslönen. Suck...
Hur mycket oreda kommer sittande regering att hinna ställa till med innan vi tar vårt förnuft tillfånga?
Jag hoppas verkligen att vi tar vårt förnuft tillfånga och röstar bort galningarna i september 2010 innan de skjuter skeppet Sverige i sank...
Den som är intresserad kan ju ladda ner Reinfeldts bok "Det sovande folket" där han bland annat skriver: ”Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion. Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras”.
Jag tycker att det säger allt om deras politik...
Då är det dags för nästa försämring. Nu ska det till nya regler i sjukförsäkringen...
Ungdomarna som den borgerliga koalitionen har vurmat för när det gäller LAS, får nu fötterna undansparkade rejält om de skulle bli sjuka.
Idag är det ju så att sjukersättningen baseras på förväntad inkomst. Det vill säga att när man börjar en anställning så anmäler man den sjukpenninggrundande inkomsten, alltså lönen, till försäkringskassan och får ersättning därefter.
Nu vill regeringen istället basera summan på den senaste tidens inkomster. Detta kommer naturligtvis att slå hårt mot ungdomar, studenter och alla andra som nyligen har börjat arbeta. Om personen ifråga skulle ha oturen att bli sjuk efter att nyligen ha börjat sin anställning, kan det falla sig så att han/hon blir helt utan ersättning om han/hon inte har haft någon inkomst den närmaste tiden före anställningen.
Dessutom vill sittande regering att alla som idag arbetar halvtid på grund av sjukdom eller liknande skall börja jobba heltid. Även denna grupp kommer att förlora på det nya sättet att räkna ut ersättningen, eftersom beräkningen kommer att göras på deltidslönen och inte den nya högre heltidslönen. Suck...
Hur mycket oreda kommer sittande regering att hinna ställa till med innan vi tar vårt förnuft tillfånga?
Jag hoppas verkligen att vi tar vårt förnuft tillfånga och röstar bort galningarna i september 2010 innan de skjuter skeppet Sverige i sank...
Den som är intresserad kan ju ladda ner Reinfeldts bok "Det sovande folket" där han bland annat skriver: ”Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion. Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras”.
Jag tycker att det säger allt om deras politik...
onsdag 25 november 2009
Solidaritet. Vad är det?
I århundraden, till och med i årtusenden, har arbetaren varit underställd arbetsgivaren. Men på 1800-talet började denna bild förändras. Flera fackföreningar bildades och växte sig starka, och de första landsomfattande förbunden som bildades var Typografförbundet och Postmannaförbundet år 1886.
Grunden i den fackliga ideologin var enkel: arbetare skulle inte konkurrera om jobben genom att godta sämre löner och anställningsvillkor än vad andra arbetare var beredda att acceptera.
År 1889 bildades Sveriges socialdemokratiska arbetarparti, SAP, för att de fackliga kraven politiskt skulle kunna framföras.
1898 bildades Landsorganisationen, LO, som en övergripande facklig samarbetsorganisation, och 1902 bildades Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, (numera Svenskt näringsliv, SN) som en motpart till arbetarrörelsen.
Mellan åren 1907-1909 följde hårda strider på arbetsmarknaden där arbetsgivare krävde att arbetarna skulle gå ur facken för att få jobb. Fackligt aktiva svartlistades och hindrades från att få arbete.
Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Men har arbetarna fått det bättre tack vare de olika fackföreningarna och deras samarbete med SAP?
Visst är det så. Kollektivavtal, allmän rösträtt, 8 timmars arbetsdag, arbetslöshetsförsäkring, folkpension, barnbidrag och sjukförsäkring för att nämna några förbättringar. Detta är solidaritet, där den stora massan får det bättre.
Idag har vi en borgerlig regering som i stort vill rasera det som arbetarrörelsen har byggt upp genom åren.
De vill ändra i lagen om anställningsskydd för att, som de säger, få en större flexibilitet på arbetsmarknaden. Med andra ord vill de att företagen skall få lättare att säga upp oönskad personal.
De har försämrat för de långtidssjukskrivna genom att tvinga ut dem i en arbetsmarknad där inte ens de fullt friska får arbete eftersom inga arbeten finns att få.
De vill ge ungdomar lägre löner och på så vis dumpa lönesättningen och skapa osund konkurrens om jobben. Kom ihåg den fackliga ideologin om att inte konkurrera om jobben genom att godta sämre lön.
De har även lagt fram en proposition i riksdagen om att försämra rätten till semesterlön, där de långtidssjukskrivna återigen drabbas hårdast.
De har försämrat, fördyrat och försvagat arbetslöshetsförsäkringen vilket har lett till att cirka 500 000 medlemmar har valt att lämna a-kassorna.
Detta är inte solidaritet. Att försämra våra arbetsvillkor och vår sociala trygghet, är att sakta men säkert frånta arbetarrörelsen det inflytande som under många år hjälp Sverige till att vara ett av världens mest solidariska länder.
Därför uppmanar jag er att vara solidariska mot era nära och kära, era vänner och bekanta, era grannar och arbetskamrater och rösta på det rödgröna laget vid riksdagsvalet hösten 2010.
Se till att svenska folket återfår sin sociala trygghet.
Grunden i den fackliga ideologin var enkel: arbetare skulle inte konkurrera om jobben genom att godta sämre löner och anställningsvillkor än vad andra arbetare var beredda att acceptera.
År 1889 bildades Sveriges socialdemokratiska arbetarparti, SAP, för att de fackliga kraven politiskt skulle kunna framföras.
1898 bildades Landsorganisationen, LO, som en övergripande facklig samarbetsorganisation, och 1902 bildades Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, (numera Svenskt näringsliv, SN) som en motpart till arbetarrörelsen.
Mellan åren 1907-1909 följde hårda strider på arbetsmarknaden där arbetsgivare krävde att arbetarna skulle gå ur facken för att få jobb. Fackligt aktiva svartlistades och hindrades från att få arbete.
Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Men har arbetarna fått det bättre tack vare de olika fackföreningarna och deras samarbete med SAP?
Visst är det så. Kollektivavtal, allmän rösträtt, 8 timmars arbetsdag, arbetslöshetsförsäkring, folkpension, barnbidrag och sjukförsäkring för att nämna några förbättringar. Detta är solidaritet, där den stora massan får det bättre.
Idag har vi en borgerlig regering som i stort vill rasera det som arbetarrörelsen har byggt upp genom åren.
De vill ändra i lagen om anställningsskydd för att, som de säger, få en större flexibilitet på arbetsmarknaden. Med andra ord vill de att företagen skall få lättare att säga upp oönskad personal.
De har försämrat för de långtidssjukskrivna genom att tvinga ut dem i en arbetsmarknad där inte ens de fullt friska får arbete eftersom inga arbeten finns att få.
De vill ge ungdomar lägre löner och på så vis dumpa lönesättningen och skapa osund konkurrens om jobben. Kom ihåg den fackliga ideologin om att inte konkurrera om jobben genom att godta sämre lön.
De har även lagt fram en proposition i riksdagen om att försämra rätten till semesterlön, där de långtidssjukskrivna återigen drabbas hårdast.
De har försämrat, fördyrat och försvagat arbetslöshetsförsäkringen vilket har lett till att cirka 500 000 medlemmar har valt att lämna a-kassorna.
Detta är inte solidaritet. Att försämra våra arbetsvillkor och vår sociala trygghet, är att sakta men säkert frånta arbetarrörelsen det inflytande som under många år hjälp Sverige till att vara ett av världens mest solidariska länder.
Därför uppmanar jag er att vara solidariska mot era nära och kära, era vänner och bekanta, era grannar och arbetskamrater och rösta på det rödgröna laget vid riksdagsvalet hösten 2010.
Se till att svenska folket återfår sin sociala trygghet.
torsdag 19 november 2009
Analysera mera...
"Regeringen möter hotet om en arbetslöshet som riskerar att bita sig fast med en kraftfull politik för jobb och företagande. Med aktivt stöd till människor som drabbas av arbetslöshet. Vi tänker inte återvända till en politik där människor förpassas till passiva system och döljs i statistiken. I stället ska goda förutsättningar skapas för att människor ska komma tillbaka till jobb och trygghet, till arbetskamrater och gemenskap.
Politik är att välja. Vi väljer att sätta jobben först. Vi vill därför använda delar av det utrymme som nu finns till att ytterligare förstärka åtgärderna för att dämpa den stigande arbetslösheten, för att förhindra att människor fastnar i arbetslöshet och för att värna välfärdens kärna".
Ovanstående citat är hämtat ur Regeringsförklaringen 15 september 2009.
Om vi skulle ta och analysera lite ur denna förklaring, var hamnar vi då?
Vi börjar med: "Regeringen möter hotet om en arbetslöshet som riskerar att bita sig fast med en kraftfull politik för jobb och företagande".
Den kraftfulla politiken för jobb och företagande verkar i det närmaste ha stagnerat totalt.
Var finns jobben? Inte här i Sverige i alla fall där de få arbeten som finns jagas av gammal som ung, invandrare och svenskar, och sist men inte minst, de stackare som bevisligen är sjuka men som tvingas ut i arbetslivet av regeringens politik.
"Med aktivt stöd till människor som drabbas av arbetslöshet".
Menar de den storslagna lösningen med jobbcoacher?
"Vi tänker inte återvända till en politik där människor förpassas till passiva system och döljs i statistiken".
Idag skall de som varit arbetslösa en längre tid tillsammans med de som inte får vara sjukskrivna efter årsskiftet ut på "praktikplatser". Det om något är att dölja statistik. De praktikplatser det gäller är platser som istället har kunnat tillsättas av en arbetslös. Skillnaden är att den stackare som hamnar på en sådan praktikplats inte får betalt. Alltså gratis arbetskraft.
"I stället ska goda förutsättningar skapas för att människor ska komma tillbaka till jobb och trygghet, till arbetskamrater och gemenskap".
Vilka är förutsättningarna för att komma tillbaka till jobb och trygghet, till arbetskamrater och gemenskap?
Svaret på den frågan hoppas jag kunna besvara efter nästa stycke som lyder:
"Politik är att välja. Vi väljer att sätta jobben först. Vi vill därför använda delar av det utrymme som nu finns till att ytterligare förstärka åtgärderna för att dämpa den stigande arbetslösheten, för att förhindra att människor fastnar i arbetslöshet och för att värna välfärdens kärna".
Här påstår regeringen att de väljer att sätta jobben först. Hur patetiskt låter inte detta i mina öron. Se till att göra verklighet av vad ni lovar och få igång ett program som gör att bostadsbyggandet tar fart. Detta av den enkla anledningen att en byggnadsarbetare sätter tre andra i arbete. Detta gör att folk får en inkomst, och kan därmed konsumera för att i sin tur få hjulen i rullning i rätt riktning.
Analysen av denna del av Regeringsförklaringen är min egen, och det finns inga belägg för att jag har rätt i det jag säger, men jag tror att jag är rätt nära sanningen.
Politik är att välja. Vi väljer att sätta jobben först. Vi vill därför använda delar av det utrymme som nu finns till att ytterligare förstärka åtgärderna för att dämpa den stigande arbetslösheten, för att förhindra att människor fastnar i arbetslöshet och för att värna välfärdens kärna".
Ovanstående citat är hämtat ur Regeringsförklaringen 15 september 2009.
Om vi skulle ta och analysera lite ur denna förklaring, var hamnar vi då?
Vi börjar med: "Regeringen möter hotet om en arbetslöshet som riskerar att bita sig fast med en kraftfull politik för jobb och företagande".
Den kraftfulla politiken för jobb och företagande verkar i det närmaste ha stagnerat totalt.
Var finns jobben? Inte här i Sverige i alla fall där de få arbeten som finns jagas av gammal som ung, invandrare och svenskar, och sist men inte minst, de stackare som bevisligen är sjuka men som tvingas ut i arbetslivet av regeringens politik.
"Med aktivt stöd till människor som drabbas av arbetslöshet".
Menar de den storslagna lösningen med jobbcoacher?
"Vi tänker inte återvända till en politik där människor förpassas till passiva system och döljs i statistiken".
Idag skall de som varit arbetslösa en längre tid tillsammans med de som inte får vara sjukskrivna efter årsskiftet ut på "praktikplatser". Det om något är att dölja statistik. De praktikplatser det gäller är platser som istället har kunnat tillsättas av en arbetslös. Skillnaden är att den stackare som hamnar på en sådan praktikplats inte får betalt. Alltså gratis arbetskraft.
"I stället ska goda förutsättningar skapas för att människor ska komma tillbaka till jobb och trygghet, till arbetskamrater och gemenskap".
Vilka är förutsättningarna för att komma tillbaka till jobb och trygghet, till arbetskamrater och gemenskap?
Svaret på den frågan hoppas jag kunna besvara efter nästa stycke som lyder:
"Politik är att välja. Vi väljer att sätta jobben först. Vi vill därför använda delar av det utrymme som nu finns till att ytterligare förstärka åtgärderna för att dämpa den stigande arbetslösheten, för att förhindra att människor fastnar i arbetslöshet och för att värna välfärdens kärna".
Här påstår regeringen att de väljer att sätta jobben först. Hur patetiskt låter inte detta i mina öron. Se till att göra verklighet av vad ni lovar och få igång ett program som gör att bostadsbyggandet tar fart. Detta av den enkla anledningen att en byggnadsarbetare sätter tre andra i arbete. Detta gör att folk får en inkomst, och kan därmed konsumera för att i sin tur få hjulen i rullning i rätt riktning.
Analysen av denna del av Regeringsförklaringen är min egen, och det finns inga belägg för att jag har rätt i det jag säger, men jag tror att jag är rätt nära sanningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
